...

Puuh det har faktiskt varit jäkligt kämpigt med blodsockret i en två dagarsperiod,, ja fy fan det är inget roligt.. Men men kan säga att här i sommarstugan där jag bor nu tills jag får tillgång till min nya lägenhet mår jag faktiskt väldigt psykist bra. Bor precis vid havet, vid skogen, vid lugnet och ja jag har min lilla Shiva här och nu är mamma och pappas hund willma här också, är alltid mysigt och speciellt om Shiva är ensam då har hon ju liksom alltid lilla willma att umgås med.

Jag skall börja träna, jag måste börja träna. Funderar på vattengympa, tycker ni det är tantigt? ;) haha..

//Linda...

Ta det lugnt!

hej hej!

Idag blev min dag helt upp och ner för mig, jag hade bokat upp en sak men så kom andra saker ivägen och det blev inte som jag hade tänkt. Det gillar INTE min diabetes och där har jag jävligt svårt att lyda mitt eget motto att det är JAG som bestämmer över diabetesen och inte diabetesen som bestämmer över mig. Men det gäller att i stress situationer att andas och gilla läget tänk positivt. Göra det bästa av situationen. Så när jag har hyperstressat en stund så får jag besluta mig för att det inte är någon idé att hyperstressa utan andas,andas,andas..Allt löser sig! Adrenalinpåslaget jag fick har höjt mitt blodsocker, jag vågar inte ge mig insulin men får ner blodsockret genom att låta tiden gå, dricka lite vatten och ta det lugnt. Att man skall ha så jäkla svårt att ta det lugnt? ;)

//Linda

Har någon sett denna artikeln?

http://svt.se/2.37482/1.2094490/nytt_satt_att_bota_diabetes&from=rss

Vet att den är från 2010 men undrar lite hur det gick, bota diabetes låter väldigt långt ifrån min verklighet. Jag tror aldrig att jag kommer bli diabetesfri, men jag tror att jag kommer få mer hjälp till en underlättande vardag såsom blodsockermätare och snabbare bättre insulin, men jag tror aldrig att jag kommer bli helt frisk, känns väldigt lågt borta i varje fall nu. Och att man kanske kan bromsa diabetes hos dom som precis fått det och har egen insulinproduktion kvar inom en 25-30 årsperiod. Men det tror jag inte kommer hjälpa mig, jag har ju liksom redan diabetes.

Vad tror ni?

Kommer min framtid att se ut såhär?

Såg denna bilden på min kompis facebook sida, min kompis kommer från Brasilien. Jag hittar verkligen inga svenska länkar eller förklaringar på detta.

 Men att kunna kolla mitt blodsocker genom min Iphone vore heeeeeeeelt fantastiskt. Så många gånger man fått vända för att blodsockermätaren blev kvar hemma och jag vill ha den, min trygga diabetes vägvisare som vägleder mig genom mående och hälsobeslut. Mer insulin,mindre insulin? Det bestämmer blodsockermätaren.

Det typiska är ju faktiskt att jag nästintill aldrig går utan min mobil men blodsockermätaren det skall hjärnan glömma stup i kvarten, men jag kommer givetvis på det när jag skall kolla mitt värde. Förr när man var liten så kunde man ju slå mamma en signal så kom hon flygandes som stålmannen med blodsockermätaren i högsta hugg.

Nu bor jag inte med mamma och skall fylla 22 år därav måste jag ta eget ansvar och det är svårt, svårarae än vad jag trodde. Jag trodde det skulle bli enkelt och jätteroligt det där med att laga egen mat, välja själv vad jag vill äta och vad jag absolut inte vill äta. Men nej det är faktiskt ganska svårt, jag är inte alls motiverad till att laga egen mat, varför skall man liksom anstränga sig för sig själv? Jo för att jag har diabetes och måste vara nogran med kost. Lättare blev det när Eric kom med i mitt liv, det är roligt att laga mat, speciellt tillsammans <3.





Underbart <3

Åååh vi har det underbart i Åsa, jag och mina hundar. Jag får tillgång till min lägenhet den 1/5 så kommer bo här tills dess. Jag får verkligen möjlighet att slappna av här vill jag lova <3 Underbart..



Grattis Viktoria och Daniel

Idag fick Sverige en ny prinsessa, gud så fint, tänk vad alla har väntat på denna lilla flicka, likaså jag, jag är stark suporter till kungahuset. Det är så fint när vi kan bevara traditioner <3

Grattis Viktoria och Daniel till eran flicka!

Engagemang

Eric: Kan man gå med i din diabetesförening utan att ha diabetes?

Linda: Självklart, alla är välkomna!

Eric: Ja jag skulle nog jättegärna vilja gå och lyssna på någon som kan berätta saker om diabetes för mig, så jag lär mig. Vill kunna finnas där och inte stå tafatt vid en situation.

Åå vad glad jag blir över ditt engagemang skall du veta, vad viktigt det är att du visar att du vill. Jag tvekar ju ganska ofta på att lära folk. Det är la inte riktigt du, det är mig det hänger på. När du visar att du vill så fantastiskt som du gör så blir jag starkare och självsäkrare. Tack för det <3!

//Din Linda

Inspiration!

åååh gud va häftigt, en tjej som klarar av att ha diabetes som jobb, jag vill bli hennes kollega. Sjukt coolt. Det är min stora dröm att få arbeta med diabetes, skriva en bok, ut och föreläsa, arrangera diabetesgrupper, jobba med politikerna (inte mot!) för mig skall dom lyssna på och samarbeta med!

Åå detta blev min inspiration för en stund :-)

//Linda

http://www.fridakullgren.com/

Tenta ångest..

Ja imorgon är det tenta, mitt blodsocker gillar inte dom situationerna. inte alls faktiskt..uch och fy..Mitt blodsocker är högt idag, vad är det inte då imorgon? ( Nej inte tänka så, då blir det ju så) hmm...

Dags att sova!

//Linda

hej och hå

I fredags var jag hos diabetessköterskan och såg bra resultat efter mycket slit, blodsockret var allt ifrån perfekt men det var en positiv nedgående trend som både jag och diabetessköterskan tyckte va roligt, det gjorde verkligen min dag och jag blev riktigt lycklig. Bra blodsocker får mig att må bättre i själen, det känns tryggare på något sätt.

Har träffat en fantastisk kille också, som gör mig något otroligt lycklig och nöjd med tillvaron, känns så bra! Han erkände för mig  i början att han var spruträdd och kände sig lite kallsvettig vid tanken på att själv behöva ta sprutor, det gjorde mig nervös och jag visste inte hur mycket jag vågade visa för honom. Smög undan lite och tog mitt insulin så att jag inte skulle "skrämmas". Men det visade sig att det bara var jag som va "nojjig" (som vanligt). Hux flux sitter vi och kollar på film, han berättar för mig att han är intresserad av diabetes och gärna skulle lära sig mer. Men du är ju spruträdd säger jag, det måste jag övervinna säger han. Helt plötsligt står jag med alla min blodsockerväska ifamnen och han får prova och testa sitt blodsocker. Han är nervös, det ser jag. Men när jag säger att det är färdigt har han knappt märkt att jag stuckit honom, han ser nöjd ut. Var det inte "farligare"? utbrister han. Hans värde var perfekt, jag blir avundsjuk. Mitt värde va inte perfekt där. Men ja, jag får nog unna andra dessa perfekta värden! Hädanefter går jag aldrig undan när jag tar blodsocker eller insulin i hans sällskap, varför skulle jag det säger han. Ja varför skulle jag det? svarar jag tillbaka.

Jag tror faktiskt att jag måste sluta tänka på andra hela tiden, att mina sprutor inte skall göra någon upprörd eller rädd. Jag MÅSTE ta dom, jag har inget val. Den andra personen kan faktiskt kolla bort om det är läskigt. Lättare sagt än gjort, men jag skall öva på det!

Idag var jag och beskitade bilen, jag tog med mig Shiva så hon skulle få prova att vara i den typen av miljön, mycket folk och rörelse. Det var bra träning.

Kram Linda

...


Den lilla boken om diabetes

Titta vad jag hittade

http://www.lillabokenom.se/diabetes.html


aj för lantus

uch aj jäkla skit va ont det gör att ta lantus, det gör så jäkla ont så det är inte klokt ibland...Varför gör det de egentligen?

Jag vet att jag skall visa tacksamhet och jag är grymt tacksam att lantusen hjälper mig att balansera ut insulinet i kroppen för mig. Men måste det göra så förbannat ont?

Jag avvaktar in i det längsta med att ta sprutan, jag vet att jag måste för att inte få ett helsike dagen därpå, egentligen borde jag dela upp dosen för att få ännu bättre kontroll (ja denna diabetes handlar såååååå mycket om kontroll!). Men jag avskyr den, tycker det svider och gör så förbannat ont...

Tips mottages vänligen!

Träff med hundgruppen

idag har vi träffats i våran "hund-grupp", det var mysigt och Shiva skötte sig jättefint. Jag började med passivitet för Shivas del, vi kastade saker mellan varandra för att lära hundarna att ligga still även om det kommer föremål snabbt emot dom, platsliggning,apportering, inkallning med störning och en lång härlig promenad hann vi med. Underbart!

Vi fikade också ihop i "gänget" och lika trevligt var det, de flesta i hundgruppen känner jag från tiden då jag utbildade Shiva till signalhund. Det är ett underbart och accepterande gäng. Jag fick känning under tiden vi fikade och då stack någon snabbt till mig något att äta,jag behöver inte förklara mig,be någon om hjälp alla engagerar sig men lagom och accepterande. Alla förstår, alla förstår att jag inte vill förklara, alla förstår att jag alltid annars får förklara, alla förstår att jag kanske just i den stunden är i behov av lugn och ro. Det respekteras, jag känner mig som en i gänget till 110 %. Är fashinerande att se vad deras hundar kan göra för dom när deras "nedsatthet" är i behov av hjälp.

Efteråt åkte jag med en annan i gruppen hem och satt och slurpade lite mer kaffe, sen bar det av hemmåt för att skriva på en uppgift i skolan som skulle skickas in senast klockan 21:00 idag, check!

På kvällen var jag och min bror på ett litet möte kan man kalla det, det gick jättebra och jag blev nöjd! Mer om det får ni veta imorgon..

Kram Linda

Överaskningsbesök

Åååh vet ni vad som hände igår kväll? Jag och Shiva låg och slappade i soffan då det ringer på dörren, sån sent tänker jag? Hjälp vem kan det vara? Misstänkt smyger jag fram till dörren och försöker kika i hålet, det gick inte att se för någon höll för. Vem är denna någon tänker jag och har inte öppnat dörren än..Jag bestämmer mig för att öppna dörren och där stod Eric med en ros och chocklad i handen. Han hade åkt från skövde till göteborg bara för att överaska mig. Och gissa om jag blev överaskad!

Allt för att kompensera att han inte kunde vara med mig på alla hjärtansdag!

Underbara underbara du, det gjorde hela min dag idag.

Visst är romantik underbart <3

kram Linda

Ungdiabetes söker rådsmedlemmar

Nya rådsmedlemmar sökes!

Ung Diabetes söker nu nya medlemmar till vårt råd. Är du mellan 15-30 år och vill engagera dig i ett arbete med och för unga med diabetes. Vi söker dig som tycker det är kul att träffa nya människor, har framåtanda och är bra på att samarbeta med andra. Om du känner dig träffad så vänta inte med att höra av dig!

Vill du veta mer? Hör av dig till oss på info@ungdiabetes.se

kär <3

Halloj!

Det kommer mycket frågor om diabetesföreningar och engagemang. Kul att många vill engagera sig i lud-göteborg.. Jag kanske inte kommer behövas tillslut haha..Nu är ju min lud-kollega tillbaka från ungdiabetes skidläger så då skall vi passa på att boka in en dag och planera ihop lud.

I helgen har jag varit i skövde med Shiva och träffat Eric, ja bloggen jag är KÄR på riktigt. Alla fjärilar pirrar i magen och jag mår så bra i hans sällskap. Han hade ett blodsocker på 4.6 inspekterade jag. Känns tryggt haha..Shiva lärde sig att "hämta väskan" även i hans lägenhet, gos vovve!

Jag trodde verkligen inte det va möjligt men det va det, jag kunde visst bli kär <3!

Har suttit och pluggat nu här hemma på kvällen, det höjer mitt blodsocker något enormt. Varför gör det de? Är verkligen en trend jag sett.

imorgon hoppas jag på ett positivt lägenhetsbesked, håll tummarna <3!

//Lindis

Idag är det fredag!

Hej gänget!

Idag fick jag inget positivt lägenhetsbesked men jag fick inget negativt heller, ja jag är helt enkelt fortfarande ovetande. Bostadsförmedlingen håller mig på sträckbänken vill jag lova haha..

Idag var det semenarium i skolan, vilket jag är väldigt nöjd att jag gick på eftersom jag lärde mig otroligt mycket på det. Lär mig som bäst på semenariumen istället för föreläsningarna. Jag gillar tvåvägs kommunikationen och att  man får feedback på sina tankar med en gång!

Efter skolan blev det långpromenad med Shiva, jag hoppades att långpromenaden skulle sänka mitt blodsocker, men det gjorde tvärtom  gick upp från 11 till 13. Idag verkar mitt blodsocker fast beslutet på att inte rubba sig till under tio gränsen vilket jag vill ha det på. Ja nu kanske ni undrar varför jag vill ha det under tio och inte under 7-8? Alltså idag är helt enkelt en sådan dag där jag inte lyckas få ner det och då ställer jag hellre upp små mål. Blodsockret är högre för mig i skolan utav någon anledning. Jag måste jobba på det!

Dietisten ville att jag skall föra kost och blodsocker dagbok inför nästa besök hos henne, uch det vill inte jag! Tycker det är jobbigt att påvisa hur mycket/lite man äter. Men kan det hjälpa mig att få koll på blodsockret så är det allt värt ett försök.

Nu är det chill till klockan 15 har jag bestämt mig för, sen dags för städning och mer plugg!

Ikväll kommer Mine och Annalisa hem till mig, skall bli mysigt med lite tjejsnack :)

Kram
Linda


imorgon håller vi tummarna

för ett positivt lägenhetsbesked <3

hej o hå!

uuuuu är i vårat sommarhus idag för studier och så passar jag mamma och pappas hund, tycker det är lättare att vara här istället för i lägenheten när jag har två stora hundar att se efter. Vi har myst riktigt ordentligt idag, långpromenad vid havet, jag har fått pluggat mycket samt sett på film och bara haft det bra. Men jäklans va kallt det är här, veden är helt slut här så jag fick faktiskt åka och köpa en säck ved på ICA. Jag längtar efter sommaren!

Idag var jag på möte med min nya dietist, hon var suverän, nogran och tydlig. Hon skall hjälpa mig att få lite mer regelbundenhet och balans mellan kost och min diabetes. Direkt efter besöket gick jag och köpte frukt, det är bäst att passa på när man har motivationen!




//Lindis

Reflektion

Min fråga på föreläsningen med Ulf Smith:

Linda (jag): När jag fick diabetes 1995 så lovade läkarna mig att diabetesgåtan skulle vara löst inom tio år, nu har det snart gått tjugo år. Vad tror du, när är diabetesgåtan löst?

Föreläsare Ulf kunde givetvis inte svara på det och kan ju absolut inte lova en sådan sak, men en sak sa han att det kommer vara en tuff gåta att lösa eftersom det är en såpass avancerad sjukdom. De stora framstegen görs ju inom de tekniska och där går det ju faktiskt ganska bra.

Så ja, det käns tryggt att han var ärlig. Synd att han inte kan lova mig ett årtal givetvis. Men tekniken hoppas jag starkt på, den blir ju bara bättre och bättre för var dag. Jag ser förändringarna, jag har ju trots allt levt med diabetes i 17 år nu. Jag börjar dock bli lite rastlös, vill inte hålla på o sticka mig dagarna i ända. Men jag vettetusan, min gamla diabetessköterska som idag sitter med i styrelsen och är den person jag ser upp till mest inom diabetesvärlden berättade hur diabetesvården var för många årsedan och hur den ser ut idag, känns tryggt och bra att jag inte behöver koka mina nålar utan att jag faktiskt har små,smala kanyler på 5 mm, en blodsockermätare som går på fem sekunder istället för att inte ha någon alls och att jag har ett snabbt och anpassningsbart insulin samt att mitt sjukhus har en väldigt positiv inställning till insulinpump om jag skulle vilja ha en sådan. Just idag är jag inte sugen, men vem vet..Ibland får jag vara tacksam för detta jag behöver påmina mig själv om det eftersom det kan vara lite svårt att se när man kämpar så jäkligt med denna sjukdom dag ut och dag in.

Det var mycket intressant att höra henne berätta om diabetesbehandlingen förr jämfört med nu.

Hopp dags att ta en kvällsrunda med Shiva, slänga sopor och åka och tanka bilen. Imorgon skall jag upp tidigt, har möte med min dietist, det är första mötet med henne eftersom jag bara haft min på barnmottagningen innan.

Kram Linda

Föreläsning med Kungsbacka diabetesförening

Åååh alltså så sjukt intressant kväll jag haft, jag har varit på föreläsning i Kungsbacka diabetesförenings regi med Ulf Smith (läkare/forskare inom diabetes) som föreläsare. Det var så intressant att höra om olika forskningsprojekt. Bara att få en förklaring vad det faktiskt är som behöver lösas i kroppen, hur allt är uppbyggt alltså det var nästan så att jag ångrade mitt lärarval och skulle läst till sjuksköterska istället. 

Han berättade om forskningsstudier och om det där "Diamyd" vaccinet, synd att det inte fungerade.

Jag frågade om det var något man skulle undvika som diabetiker typ 1 och då sa han att det är viktigt med regelbundenhet och balans, det har du bara du planerar och strukturerar upp din dag. Du kan göra vad du vill. Kändes bra att höra.

Totalt var vi 17 stycken på föreläsningen, synd att det inte kom fler.

Efteråt blev det Kaffe och fika för alla medlemmar som kom på föreläsningen.

//Stolt ordförande 

Shiva bär väskan

Idag har Shiva tränat med sin väska på ryggen, jag la i en konservburk på vardera sida och lät Shiva mest gå och träna lite kontakt med mig. Hon såg så stolt ut så!

//Linda


Shiva larmning

Såhär gör Shiva när hon larmar för högt respektive lågt blodsocker, tar flärpen som är i hennes halsband i munnen och tittar på mig. Hon reagerar som bäst när det bara är hon och jag här. Tror det är då hon verkligen fattar att hon "jobbar".

Duktiga lilla gosevovven <3

//Linda



Text om konferensen i Dubai

Unga ledare inom diabetes samlades i Dubai

dubai2011.jpgNu är vi hemma efter 10 dagar på IDF´s (Internationella Diabetes Federationen) världskongress, som för oss började med en ledarutbildning för unga aktiva inom diabetes. På ledarutbildningen deltog 78 deltagare från hela världen och att lyssna på allas erfarenheter var otroligt inspirerande och fascinerande. En reflektion vi tar med oss hem är att möjligheten till diabeteshjälpmedel är väldigt olika beroende på vart man kommer ifrån. Vi mötte människor som fick betala stora summor för blodsockerstickor och insulin och som mätte sitt blodsocker varannan vecka för att spara pengar. Här förstod vi verkligen värdet av Livets Gång som Ung Diabetes arrangerade i september 2011 där vi samlade in pengar till Life for a child. Life for a child är ett projekt inom IDF som strävar efter att alla med diabetes under 18 ska få tillgång till insulin och diabeteshjälpmedel. Just nu hjälper dem 7000 barn världen runt med att få insulin. Att insulin och blodsockerstickor tillhandahålls för personer med diabetes borde vara en självklarhet tycker vi, oavsett vart du bor.

Under ledarutbildning fick vi lyssna på många fantastiska entreprenörer som verkligen håller sig till vårt motto, "Its up to you dont limit your self". Vi träffade bland annat John Sjölund som tröttnade på att glömma om han tagit sitt insulin eller inte. Så han samlade ihop ett arbetsteam och uppfann Insupen, helt enkelt en klocka på insulinpennan så att du lätt kan kontrollera om du tog insulinet eller inte. En annan inspiratör och entreprenör var Phil Southerland som skapade cykellaget "Team type 1" som är ett lag där alla har diabetes typ 1. Dem cyklade tvärs över USA för att inspirera andra att ta hand om sin diabetes och också bevisa att man kan, det behövs bara planering. Dem fick många klappar på axeln för deras välgörenhetsprojekt som ingen riktigt trodde skulle klara av att genomföra loppet, men Team type 1 var där för att vinna precis som alla andra!

Vi tog också tillvara på chansen att gå runt och titta bland utställare på kongressen. Det var bland annat jätteintressant att träffa Maldivernas diabetesförbund som arrangerat den stora blåa cirkeln runt en ö på världsdiabetesdagen. Ett annat inspirerande tält var "Insulin for life", ett projekt som samlar in insulin som sedan ges till människor som annars inte skulle ha varken råd eller möjlighet att få insulin. Denna organisation lika som Life for a child räddar dagligen människor som annars skulle dött på grund av brist på insulin.

För att lyfta fram åsikter och tankar från unga med diabetes runt om i världen etablerades det under veckan en ungdomsstyrelse till IDF. Denna styrelse består av ordföranden Alex Silverstein från London, vice ordförande Keegan Hall från Sydafrika och vice ordförande Sana Ajmal från Pakistan. Ordföranden kommer att sitta med på IDFs styrelsemöten och göra allt han kan för att unga med diabetes ska få en stark röst. Visionen för denna styrelse är att; Förbättra livskvaliteten för unga människor som påverkas av diabetes. Alla tre är extremt engagerade i dessa frågor och vi är helt övertygade om att dem kommer att göra ett riktigt bra jobb.

Sammanfattningsvis var det en mycket inspirerande vecka och vi fick upp ögonen hur diabetessituationen ser ut i de olika länderna och vi är många erfarenheter rikare. Det är lätt att glömma bort hur privilegierade vi är som bor i ett land där vi får hjälpmedel gratis, där det inte finns lagar som säger att vi inte får gå i skolan eller jobba på grund av att vi har diabetes och där vi slipper se vår granne dö för att hennes familj inte hade tillräckligt med pengar för att köpa insulin. Det är lätt att ta allt detta för givet men veckan som vi spenderade i Dubai kommer garanterat innebära att vi aldrig kommer att göra det.

För att ge våra medlemmar möjligheten att bli så inspirerade som vi blivit så kommer vi att ha ett internationellt tema på hemsidan i januari. Så gå in på www.ungdiabetes.se och bli inspirerad, chockad och imponerad av vad vanliga människor kan åstadkomma.

Hälsningar

Jenny Pettersson, Ordförande Ung Diabetes råd och Linda Barknertz, Vice Ordförande Ung Diabetes råd

 


på tal om bostadsläget

Vill jag tipsa er om en sida som heter "Förbo", är man registrerad där så får man poäng per dag man är registrerad, när en lägenhet blir ledig så får den som har mest poäng lägenheten. Ett väldigt rättvist system tycker jag.

www.förbo.se

//Linda

senaste update!

Haha jag pratade med mamma och pappa som är i Thailand just nu, dom har 32 + och vi måste ju tusanimej ha det motsatta, svin kallt ute ju, borde inte våren komma inom kort?. Men men jag skall inte klaga va ju faktiskt väldigt skönt idag på förmiddagen när jag och Shiva va ute och promenerade. På tal om promenad, är sjukt tacksam att jag har en hund som "tvingar" ut mig på promenader, att jag faktiskt får chans att röra på mig mycket varje dag. Shiva blir glad av promenader och är Shiva glad är ju jag glad, enkel ekvation!

Och föresten är jag glad så är för det mesta mitt blodsocker mer stabilt, oro höjer,säkerhet betryggar och lugnar.

Vet ni jag har blivit en wordfeud nörd? Eric som lurat in mig att spela wordfeud, är typ helt fast i det haha..Men det är ju faktiskt väldigt roligt med ett tankespel. Jag får dock inte till så mycket poäng men det kommer la med tiden får vi hoppas..

Högskolan va det ja! Det är svårt och komplicerat, jag får anstränga varenda hjärncell jag har för att hänga med. Hoppas inte jag har tagit på mig något som egentligen är för svårt? Fast kan något vara för svårt? Om man ger sig tusan på det då? Ja jag skall prova i varje fall hihi..Varit på sittningar med skolan som varit jätteroliga och jag har på det sättet fått mycket nya vänner, det är jag glad över. Vi får la helt enkelt sitta och plugga ihop, alla känns som eliternas elit jämfört med mig, men men inte tusan skall jag ge upp ;). Skall allt bli en fröken av mig också!

Bostadsfronten då? Ja vi håller tummar och tår för en lägenhet (1:A), får besked denna vecka. Sjukt komplicerat att få en lägenhet i Kungsbacka må jag säga...

Må så gott

//Linda


Läger

Åå jag blev så glad idag, vet ni?

En kille som jag varit på diabetesläger och arrangerat läger ihop med, la upp bilder på facebook idag. Det var så roligt att se bilderna, väckte jättemycket minnen och det påminer mig hur mycket det faktiskt gett mig att få vara delaktig i diabetesläger. Jag började som 5.5 åring på Hallandsdiabetesförenings läger där mamma aldrig trode jag skulle stanna så hon tog med resten utav familjen på en camping plats alldeles i närheten, va hypernervös hela helgen över hur jag mådde och vad jag gjorde. Mamma hade inte varit med om det, att släppa över ansvaret till någon annan en hel helg! Det var det bästa hon kunde göra, jag deltog år efter år på lägrerna och är idag huvudansvarig för dom. Vi är ett fantastiskt ledargäng som hjälps åt att hålla koll på barnens blodsocker och behov. Det viktigaste för oss är att dom skall ha roligt, diabetesen kommer av bara farten skall ni veta. Innan varje måltid tar alla barnen upp sina mätare,insulinsprutor och kanyler. Vissa har böcker och skriver upp sina värden, jag journalför i en egen pärm för mina ansvars barn. Jag rådgör och hjälper barnen att dosera och våga tänka själva. Barnen imponeras av att vi ledare också har diabetes, får förebilder och kommer ofta hem med ett starkt självförtroende. Det gjorde jag också 1995 när jag var på mitt första läger. 

Sen när jag blev äldre kom jag upp och blev hjälpledare, fick följa en ledare och gruppen över helgen. Jag inspirerades och lärde mig mycket.

När jag fyllde 11 år fick jag möjlighet att komma på "Lysestrands sommarläger", ett diabetesläger som sjukhusen ordnar (göteborg,uddevalla och Kungsbacka) tror jag. Oj vad roligt det var, där träffade jag AnnaLisa som idag är en utav mina närmaste vänner. Lägret höll på i fem dagar och kunskap blandades med nöje hela tiden. Jag lärde mig mycket, blev självstarkare i min diabetes. Fick även chansen att vara bland andra "diabetesbarn", det var en trygghetskänsla jag oftast inte kände när jag var liten på andra läger eller aktiviteter. 

Sen var det skidläger, det var roligt..Det fick jag göra i två år, sjukhusen stod bakom dessa läger också och var jätteuppskattat från min sida.

Ännu äldre fick jag komma på seglarläger, också i sjukhusens regi.


Tillslut blev jag tillfrågad om jag ville komma tillbaka till Lysestrand fast som ungdomsledare på familjeläger, oj vad roligt vi har haft det. Jag fick möjlighet att träffa ännu mer vänner. Folk som jag umgås med privat och inte bara på lägrerna. Förra året föreläste jag för föräldrarna om hur det är att leva med diabetes, det var uppskattat.

Ja samanfattningsvis har diabeteslägrerna gett mig otroligt mycket, speciellt vänner och gemenskap jag aldrig hade fått annars. Diabeteslägrerna har hjälpt mig att växa som individ, lärt mig om min diabetes och få ta del av hur andra behandlar sin diabetes (det är egentligen det bästa).

//Linda 

 

Fråga + svar

Hejsan

Jag bor i göteborg och letar diabetsförening att gå med i, är närmaste kungsbacka?

Hej Camilla!

Vad bra att du söker aktivt efter en diabetesförening att gå med i, det är viktigt tycker jag att man är med och syns i en grupp. På det sättet tror jag vi kommer komma långt med tanke på alla politiska frågor bland annat. Stor grupp syns, liten grupp syns inte.

Du hade självklart varit välkommen att gå in som medlem i Kungsbacka diabetesförening men det finns en diabetesförening i göteborg som du med all säkerhet är välkommen till, Här är göteborgs diabetesförenings hemsida: www.diabetesgbg.se  ( riktigt snygg tycker jag!).

Vi kommer också inom en snar framtid starta upp Lokala ungdiabetes göteborg så är du mellan 15-30 år platsar du in där också. Är du intresserad av lokala ungdiabetes göteborg, kontakta mig!

Kram Linda

Kampen mot blodsockret

Ja idag är det en allmänt jobbig dag, ett virus spökar i kroppen och därav är allmän tillståndet inte det bästa samt blodsockret krånglar uuuuuuuuuch....

10:00 15.4 i BS, Kort promenad med Shiva 

11:00 Mat kycklinggryta med ris, 8 enheter insulin (fan det droppar insulin när jag tar ut sprutan, fick jag verkligen i mig allt?

13:15 nej troligtvis inte, blodsocker på 22.2

Fortsättning följer...

//Linda

Högt blodsocker och troligtvis en förkylning utan dess like påväg...

Fina fina Shiva, hon lärde sig för några dagar sedan att "hämta kopplet" när vi skall gå ut. Nu när vi skulle gå ut fick hon komandot "Hämta kopplet" men istället går hon och hämtar blodsockerväskan gång på gång, tittar bedjande på mig. Jag kramar om min underbara trofasta vän, berömmer henne för att hon noterar att allt inte är ok, men det går inte att göra så mycket åt just nu ♥ Jag hämtar kopplet idag istället :)

kolhydratstänk mm

Hej!

Jag fick tipset att kolhydratsräkna från en bloggläsare här, och vet ni? Det gör jag faktiskt redan. För några årsedan var jag på Joslin diabetic center i Boston på en utbildning och lärde mig just kolhydratsräkning. Det var häftigt då var det ju väldigt nytt med kolhydratsräkning. I Usa var det jättelätt att leva efter kolhydratsräkning till 100 %, man fick köpa en bok och där fanns ALLA maträtter och jag skojar inte när jag säger ALLA. I Usa var det faktiskt innehållsförteckning på varenda produkt också, sjukt bra!

Minns en gång när min vänn från USA skulle hjälpa min mamma att få bukt med ett lågt blodsocker som inte riktigt ville släppa taget om mig, då frågade han vad jag skulle ligga på? 6.4 säger mamma. Han tar fram sitt block och funderar några minuter senare har han kommit fram till en lösning! Jordnötsmör på en smörgås (en halv smärgås) och en viss dl juice. En stund senare var jag uppe i just 6.4 , riktigt fashinerande tycker jag!

Bara tanken på jordnötsmör att det skulle hjälpa mig att stabilisera mitt blodsocker fanns ju inte, det ansågs ju bara som onyttigt och ohälsosamt. Men idag blir jag rekomdenderad det som typ till kvällen, en period var jordnötsmöret min räddande ängel för att slippa gå upp på natten.

På torsdag skall jag träffa min dietist och jag tänkte faktiskt be henne om FAR (fysisk aktivitet på recept), jag tänte be om att få gå på vattengympan (haha ja ni kanske tycker jag är tantig men det struntar jag i haha). Men att röra på sig är jätteviktigt när man har diabetes och genom vattengympan får jag ju ändå en tid till motion och det tror jag är bra för mig. Vilken möjlighet FAR är.

Ja det va lite tankar denna morgon...

//Linda

RSS 2.0