Läger
Åå jag blev så glad idag, vet ni?
En kille som jag varit på diabetesläger och arrangerat läger ihop med, la upp bilder på facebook idag. Det var så roligt att se bilderna, väckte jättemycket minnen och det påminer mig hur mycket det faktiskt gett mig att få vara delaktig i diabetesläger. Jag började som 5.5 åring på Hallandsdiabetesförenings läger där mamma aldrig trode jag skulle stanna så hon tog med resten utav familjen på en camping plats alldeles i närheten, va hypernervös hela helgen över hur jag mådde och vad jag gjorde. Mamma hade inte varit med om det, att släppa över ansvaret till någon annan en hel helg! Det var det bästa hon kunde göra, jag deltog år efter år på lägrerna och är idag huvudansvarig för dom. Vi är ett fantastiskt ledargäng som hjälps åt att hålla koll på barnens blodsocker och behov. Det viktigaste för oss är att dom skall ha roligt, diabetesen kommer av bara farten skall ni veta. Innan varje måltid tar alla barnen upp sina mätare,insulinsprutor och kanyler. Vissa har böcker och skriver upp sina värden, jag journalför i en egen pärm för mina ansvars barn. Jag rådgör och hjälper barnen att dosera och våga tänka själva. Barnen imponeras av att vi ledare också har diabetes, får förebilder och kommer ofta hem med ett starkt självförtroende. Det gjorde jag också 1995 när jag var på mitt första läger.
Sen när jag blev äldre kom jag upp och blev hjälpledare, fick följa en ledare och gruppen över helgen. Jag inspirerades och lärde mig mycket.
När jag fyllde 11 år fick jag möjlighet att komma på "Lysestrands sommarläger", ett diabetesläger som sjukhusen ordnar (göteborg,uddevalla och Kungsbacka) tror jag. Oj vad roligt det var, där träffade jag AnnaLisa som idag är en utav mina närmaste vänner. Lägret höll på i fem dagar och kunskap blandades med nöje hela tiden. Jag lärde mig mycket, blev självstarkare i min diabetes. Fick även chansen att vara bland andra "diabetesbarn", det var en trygghetskänsla jag oftast inte kände när jag var liten på andra läger eller aktiviteter.
Sen var det skidläger, det var roligt..Det fick jag göra i två år, sjukhusen stod bakom dessa läger också och var jätteuppskattat från min sida.
Ännu äldre fick jag komma på seglarläger, också i sjukhusens regi.
Tillslut blev jag tillfrågad om jag ville komma tillbaka till Lysestrand fast som ungdomsledare på familjeläger, oj vad roligt vi har haft det. Jag fick möjlighet att träffa ännu mer vänner. Folk som jag umgås med privat och inte bara på lägrerna. Förra året föreläste jag för föräldrarna om hur det är att leva med diabetes, det var uppskattat.
Ja samanfattningsvis har diabeteslägrerna gett mig otroligt mycket, speciellt vänner och gemenskap jag aldrig hade fått annars. Diabeteslägrerna har hjälpt mig att växa som individ, lärt mig om min diabetes och få ta del av hur andra behandlar sin diabetes (det är egentligen det bästa).
//Linda
En kille som jag varit på diabetesläger och arrangerat läger ihop med, la upp bilder på facebook idag. Det var så roligt att se bilderna, väckte jättemycket minnen och det påminer mig hur mycket det faktiskt gett mig att få vara delaktig i diabetesläger. Jag började som 5.5 åring på Hallandsdiabetesförenings läger där mamma aldrig trode jag skulle stanna så hon tog med resten utav familjen på en camping plats alldeles i närheten, va hypernervös hela helgen över hur jag mådde och vad jag gjorde. Mamma hade inte varit med om det, att släppa över ansvaret till någon annan en hel helg! Det var det bästa hon kunde göra, jag deltog år efter år på lägrerna och är idag huvudansvarig för dom. Vi är ett fantastiskt ledargäng som hjälps åt att hålla koll på barnens blodsocker och behov. Det viktigaste för oss är att dom skall ha roligt, diabetesen kommer av bara farten skall ni veta. Innan varje måltid tar alla barnen upp sina mätare,insulinsprutor och kanyler. Vissa har böcker och skriver upp sina värden, jag journalför i en egen pärm för mina ansvars barn. Jag rådgör och hjälper barnen att dosera och våga tänka själva. Barnen imponeras av att vi ledare också har diabetes, får förebilder och kommer ofta hem med ett starkt självförtroende. Det gjorde jag också 1995 när jag var på mitt första läger.
Sen när jag blev äldre kom jag upp och blev hjälpledare, fick följa en ledare och gruppen över helgen. Jag inspirerades och lärde mig mycket.
När jag fyllde 11 år fick jag möjlighet att komma på "Lysestrands sommarläger", ett diabetesläger som sjukhusen ordnar (göteborg,uddevalla och Kungsbacka) tror jag. Oj vad roligt det var, där träffade jag AnnaLisa som idag är en utav mina närmaste vänner. Lägret höll på i fem dagar och kunskap blandades med nöje hela tiden. Jag lärde mig mycket, blev självstarkare i min diabetes. Fick även chansen att vara bland andra "diabetesbarn", det var en trygghetskänsla jag oftast inte kände när jag var liten på andra läger eller aktiviteter.
Sen var det skidläger, det var roligt..Det fick jag göra i två år, sjukhusen stod bakom dessa läger också och var jätteuppskattat från min sida.
Ännu äldre fick jag komma på seglarläger, också i sjukhusens regi.
Tillslut blev jag tillfrågad om jag ville komma tillbaka till Lysestrand fast som ungdomsledare på familjeläger, oj vad roligt vi har haft det. Jag fick möjlighet att träffa ännu mer vänner. Folk som jag umgås med privat och inte bara på lägrerna. Förra året föreläste jag för föräldrarna om hur det är att leva med diabetes, det var uppskattat.
Ja samanfattningsvis har diabeteslägrerna gett mig otroligt mycket, speciellt vänner och gemenskap jag aldrig hade fått annars. Diabeteslägrerna har hjälpt mig att växa som individ, lärt mig om min diabetes och få ta del av hur andra behandlar sin diabetes (det är egentligen det bästa).
//Linda
Kommentarer
Trackback
