Tidningen diabetes kommer ut 4 eller 6 gånger per år kommer inte ihåg riktigt. Jag tycker den är riktigt intressant att läsa och får ofta inspiration,intresseväckelse, sorg eller pepping utav tidningen, den berör mig helt enkelt.

I detta nummret på sidan 44 kan man läsa spalten "Brev från läsarna", där är det en tjej som har gett respons på en annan tjejs artikel om sin diabetes, artikeln heter "Mitt tonnårs liv, som alla andras nästan".

Där är det ett brev från en peppande tjej som anser att man skall acceptera sin diabetes till 100 % för att leva ett så bra liv som möjligt. Varför älta något som det inte finns en lösning på frågar hon också.

Åå va härligt med en så rätttänkande och positiv tjej, jag själv kommer aldrig acceptera min diabetes till 100 %, eftersom jag känner att jag får kämpa så mycket i motvind, att vi aldrig kan samarbeta och jag vill inte vara sjuk. Så aldrig att jag kommer acceptera denna sjukdom, men jag kommer respektera att den finns i mitt liv och jag kommer arbeta för att den skall vara en sådan liten men naturlig del i min vardag. Efter 15 år som diabetiker rycker jag fortfarande till lite när jag skall sticka mig i fingret för att kolla blodsockret, tvekar fortfarande inför lantussprutan, suckar och blir fortfarande förvånad över blodsockersvängningarna.

Ja jag kommer aldrig att lära mig leva med denna sjukdomen fullt ut, jag rent utsagt avskyr ordet diabetes MEN jag kommer arbeta för att hitta genvägarna, jag kommer tillåta mig vara arg för att sedan förstå hur mycket lättare det är när man har glöden och motivationen, jag kommer följa mottot "It´s up to you, dont limit our self"  och jag kommer sträva efter ett bra och välbalanserat liv.

Jag kommer aldrig acceptera sjukdomen men respektera skall jag göra för att då blir det mycket lättare tror jag!

Kram från Linda