Hej!

Idag har jag stått och sålt marsipan en massa timmar för Bräutigams, det är roligt men det blir väldigt kallt efter ett tag, tur att man har infravärme i den lilla röda stugan :-)

Fick sms från apoteket att min insulinpump kommit, men skulle inte hinna hem ifrån jobbet innan apoteket stängde så bad Rickard hämta den. Han har fullmakt på apoteket för mig, kändes bra att göra en sådan eftersom situationer kan uppstå där jag inte kan hämta mitt insulin  eller andra diabetes hjälpmedel själv. Så han hämtade hem den, när jag kom hem och fick se den så verkligen brast det för mig, kändes inte alls bra och jag försökte hitta alla möjliga fel på den. Är ju blodsockermätare till och jag bara såg på mätaren, den var ju stor som en dammsugare (haha jaa jag överdriver!) men ja det var väll egentligen inget fel alls på den men det kändes bara så jobbigt och jag avskydde den lilla aparaten jag skall koppla på mig på torsdag.

Varför? Den är ju faktiskt relativt liten, har en finesser som kommer hjälpa mig något otroligt, jag kommer slippa alla sprutor osv. Men ändå känns det faktiskt väldigt jobbigt just nu. Men det skall få kännas jobbigt i någon dag till sen så skall jag tagga till, uppskatta den underbara lilla manick som kommer göra underverk med mig och min sjukdom, skall helt enkelt bli kompis med den.

Linda