Fråga från läsare
Hej, jag är bara 11 år. Men jag hittade den här bloggen på diebit. Jag fick diabetes i juni. Jag har haft det i ett halvår. Och jag orkar inte. Jag blir jätte ofta ledsen när jag tänker på att det aldrig kommer ta slut. Jag känner mig så anurlunda och vill inte berätta det för väldigt många jag känner. Har du något tips, jag skulle bli jätte glad om du svarade..
Linda svarar:
Hej underbara du!
Jag är ju absolut ingen expert på området mer än att jag kan svara ifrån mina egna erfarenheter och tankar.
Jag blir också otroligt less på sjukdomen ibland har haft den i 16 år nu och önskar mig inget hellre än att bli av med den, jag brukar tillåta mig att faktiskt vara ledsen och besviken, sen tänker jag på något som min bror en gång sa till mig, han sa såhär: "Gilla läget, tänk positivt". För mig innebär det ordspråket att jag skall försöka se allt ifrån den ljusa sidan, jag hade aldrig haft min underbara diabeteshund Shiva utan min diabetes, jag hade aldrig träffat min bästa vän (som också har diabetes) utan min diabetes, jag hade aldrig träffat min pojkvän (han träffade jag genom min kompis med diabetes) osv. Massa positiva tankar vad diabetesen har gett mig.
När det ändå känns jobbigt och värdelöst så brukar jag se till att prata med någon som verkligen förstår som har varit i min situation alltså någon lite äldre med diabetes, skaffa dig en förebild helt enkelt som du kan få tips och råd av. Du får gärna maila mig privat om jag kan coacha dig lite : [email protected] .
Det som har varit allra bäst för mig har varit att komma på diabetes läger, när jag var i din ålder åkte jag på en massa läger,både med diabetesföreningen här i Halland och med mitt sjukhus. Det ger mig så mycket att vara en i mängen för några dagar, umgås med folk som också tar blodsocker inför varje måltid, också får känningar, folk som jag behöver vänta på för att dom måste äta,ta insulin osv. Annars är det ju alltid mig alla får vänta på. Finns det en diabetesförening där du bor? Du kan lätt kolla upp det på www.diabetes.se . Fråga din diabetessköterska om läger.
Det ÄR tufft med diabetes och jag förstår att det känns hopplöst, det gäller att hitta alla genvägar med diabetesen, lära dig så mycket som möjligt om sjukdomen så att allt inte känns som en utmaning, det kommer ta tid men tillslut så kommer det bli en vardag precis som du borstar tänderna, det är ju inget konstigt eller hur?
Bor du här i närheten så träffar jag gärna dig över en fika, maila gärna!
Stor Kram Linda
Linda svarar:
Hej underbara du!
Jag är ju absolut ingen expert på området mer än att jag kan svara ifrån mina egna erfarenheter och tankar.
Jag blir också otroligt less på sjukdomen ibland har haft den i 16 år nu och önskar mig inget hellre än att bli av med den, jag brukar tillåta mig att faktiskt vara ledsen och besviken, sen tänker jag på något som min bror en gång sa till mig, han sa såhär: "Gilla läget, tänk positivt". För mig innebär det ordspråket att jag skall försöka se allt ifrån den ljusa sidan, jag hade aldrig haft min underbara diabeteshund Shiva utan min diabetes, jag hade aldrig träffat min bästa vän (som också har diabetes) utan min diabetes, jag hade aldrig träffat min pojkvän (han träffade jag genom min kompis med diabetes) osv. Massa positiva tankar vad diabetesen har gett mig.
När det ändå känns jobbigt och värdelöst så brukar jag se till att prata med någon som verkligen förstår som har varit i min situation alltså någon lite äldre med diabetes, skaffa dig en förebild helt enkelt som du kan få tips och råd av. Du får gärna maila mig privat om jag kan coacha dig lite : [email protected] .
Det som har varit allra bäst för mig har varit att komma på diabetes läger, när jag var i din ålder åkte jag på en massa läger,både med diabetesföreningen här i Halland och med mitt sjukhus. Det ger mig så mycket att vara en i mängen för några dagar, umgås med folk som också tar blodsocker inför varje måltid, också får känningar, folk som jag behöver vänta på för att dom måste äta,ta insulin osv. Annars är det ju alltid mig alla får vänta på. Finns det en diabetesförening där du bor? Du kan lätt kolla upp det på www.diabetes.se . Fråga din diabetessköterska om läger.
Det ÄR tufft med diabetes och jag förstår att det känns hopplöst, det gäller att hitta alla genvägar med diabetesen, lära dig så mycket som möjligt om sjukdomen så att allt inte känns som en utmaning, det kommer ta tid men tillslut så kommer det bli en vardag precis som du borstar tänderna, det är ju inget konstigt eller hur?
Bor du här i närheten så träffar jag gärna dig över en fika, maila gärna!
Stor Kram Linda
Kommentarer
Postat av: Raymondcarmen
Very informative. Great site. Really professional.
Trackback
