Har suttit och svarat på en mail intervju för en tidning som ni också kommer få ta del av när det är färdigt, jag brukar försöka svara ja på så mycket som möjligt med intervjuer och sånt som handlar om diabetes eftersom jag märker själv att jag faktiskt behöver reflektera och fundera över min sjukdom för mig själv ibland också. Inte prata utan skriva alla tankar som kommer ut ur huvudet, skrivs på tangentbordet och det som behöver suddas suddar jag ju enkelt ut. Men mår bra över att ha reflekterat lite över diabetesen, hur den har påverkat mig som person, hur den har påverkat min omgivning och samhället i allmänhet.

Diabetesen har ju påverkat mig på MÅNGA olika sätt, både positivt och negativt, det som är jobbigt försöker jag göra till en utmaning, denna veckan hade en kass blodsocker kurva, nästa vecka kommer bli suverän. Ibland blir jag besviken för alla dagar är ju verkligen inte suveräna även om det ofta är mitt mål, jag vill inte ha diabetes och orkar ibland inte med den, men jag får acceptera att den finns och göra det bästa utav situationen. Det gör jag genom diabetesföreningen och diabetesförbundet bland annat, arrangerar föreläsningar (gör att jag får gå på mycket föreläsningar som jag själv är intresserad över, eftersom jag har ordnat dem finns det ju en baktanke att dem faktiskt behövs, går ofta efter mina egna känslor och tankar när jag arrangerar föreläsningar och aktiviteter inom föreningen).

Många blir påverkade när jag mår dåligt av högt eller lågt blodsocker, Rickard säger ofta att han så gärna vill hjälpa eller göra något för att få mitt blodsocker att må bättre, men det finns ju inte direkt något som någon annan kan göra mer än att finnas där, stötta och hjälpa till om jag behöver hjälp. Förstår att man inte bara vill titta på, men det är absolut mitt råd till er som är nära en diabetiker det du kan göra är att finnas där och stötta, det är jobbigt att få för mycket hjälp om man inte frågar efter det, det är känsligt. Jag är ju liksom en vuxen människa som vill klara mig själv.

 Diabetesen gjorde att min familj kom ut på resor, eftersom 1995 ansåg min farmor att vi behövde komma ut på en resa för att komma ifrån lite och bjöd oss på en resa, sen fortsatte vi trenden själva år efter år. Har fått se många länder och kulturer genom åren. Det har också gett mig otroligt mycket vänner och gemenskap som jag aldrig skulle haft annars, vänner från diabetesföreningen har blivit vänner för livet <3

Jag är oerhört tacksam på många sätt att vi bor i Sverige, jag har rätt till gratis insulin och får ta så många blodsockertester jag vill och behöver. Det är inte en självklarhet i alla länder, är glad att ha den rätten.

Ord från Linda