Hej alla bloggläsare!

Här kommer en prestation av  mig & min hund Pima. Pima är en labrador retrieveer. Linda & Shiva är jag glad över att ha som mina vänner. Vi träffades via ungdiabetes.se och har vi träffats ´´in real life´´ en gång !  Hoppas du gillar min text! Kotakta mig gärna mig på [email protected] och besök gärna vår hemsida och följ oss på vår blogg : http://www.freewebs.com/elinpima/

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om mig själv för dig så du får en bild av vilken person jag är:
Jag är född 1996, den 10 juni. Min diabetes fick jag 4 år senare. Det var julafton och vi firade den hemma hos oss. Jag bara drack & drack och så gick jag på toaletten hela tiden men mamma tänkte ;  det är julafton, man dricker mycket och det resulterade i många toalett besök. Men hon tänkte också  på att detta var en symtom på diabetes. Så nästa dag åkte vi in till sjukhuset. Dem tog mitt blodsocker och det var ´´ sky high´´.  Sjuksköterskan kom in och sa att jag hade fått diabetes. Vi låg inne på sjukhuset i 3 veckor, så vi fick firanyårsafton på sjukhuset. Som tur var hade jag ett rum högt upp , så jag & mamma hade utsikt över hela Helsingborgs raketer.
2005 presenterade min doktor, Jan Neiderud, ett nytt hjälpmedel för diabetiker, insulinpump. Jag har alltid haft problem med mitt blodsocker, det åker upp och ner och ibland kan jag glömma att ta insulin, så detta var ett stort problem. Jag & min familj tog beslutet att vi skulle pröva att använda en insulinpump. Vi åkte in en dag, fick en stor presentation av insulinpumpen och sen var det dags att sätta fast den. Jag tyckte att det var lite läskigt men när hon från insulinpumpsföretaget (Medetronic) hade satt den , tyckte jag att det inte kändes någonting alls.. Det var till och med så att efter en timme när jag hade haft pumpen , sa jag till min föräldrar att det inte kändes längre som jag hade diabetes. Så sedan dess har mitt liv blivit mycket enklare. Nu kan jag kolla om jag har tagit insulin och jag kan till och med sätta alarm och detta underlättar min vardag väldigt mycket. Jag är väldigt involverad i min diabetes, som t.e.x , när någon på mitt sjukhus har fått diabetes tycker dem deras liv är förstört och att dem är ´´onormala´´ , då brukar min diabetes sjuksköterska be mig att prata med dem och det gör jag gärna. Jag brukar säga till dem att deras liv inte är slut bara för att dem har fått diabetes , dem kan fortfarande äta godis men i en mindre mängd och att det inte är slut på deras drömmar bara för att dem har fått diabetes. Ett bra exempel är en gruppmedlem i det jätte populära bandet, The Jonas Brothers, Nick Jonas. Han har också diabetes typ 1. När han fick diabetes så slutade han inte uppträda och skriva hits, utan han fortsatte och se var han har kommit nu? Han är med på alla topp listor med sin bröder och inget har stoppat honom. Jag har även pratat på föreläsningar om diabetes.

Vi började prata om hund ungefär år 2006. Vi hade precis förlorat vår marsvin och vi tyckte det saknades något i vår familj, ett djur! Så vi bestämde oss för en hund och vi tittade på alla möjliga raser, allt ifrån Norwich terrier och Shetland Sheepdog   till golden retriver och labbar. Men det var labben vi föll på. Efter alla beskrivningar vi hade läst om rasen lät den som den passa bra till oss. Mamma & Jag åkte till massa utställningar och tittade på alla raser vi funderade på innan vi hade bestämt oss för labbe. Tanken att utbilda våran hund till diabeteshund kom när vi var på en utställning i Malmö, där SOS hade en monter. Vi fick prata med massa duktiga personer som talade om för oss hur en diabeteshund funkade. Det här med diabeteshund passade perfekt till mig , jag älskade djur och mitt blodsocker pendlade hela tiden, så en diabeteshund skulle ju underlätta min vardag ännu mer.

Vi hittade en jättebra kennel i Skurup via Labrador klubben, Robust Kennel. Dem hade haft uppfödning sedan 1970-talet och en majoritet av deras hundar var fria både på höfter och armbågar, så detta verkade som ett bra val.  Den 12 Februari 2007 föddes en kull valpar med 4 hanar och 4 tikar, bla. 2 svarta tikar. Uppfödaren, Carin, ringde upp oss samma kväll som valparna hade fötts och frågade oss om vi ville ha valpen och vi tvekade inte en sekund utan sa såklart vi vill!! Så när valparna var 4 & 6 veckor gamla fick vi hälsa på dem. Dem var så otroligt söta så man smälte...... När valparna var 6 veckor gamla fick vi reda på vilken av valparna vi skulle få. Vi hade sagt att vi ville ha en svart tik som skulle passa som diabeteshund i kullen och vi fick huliganen i kullen, Miss Röd. Uppfödaren tyckte att  det var lättare att ta ner en tuff hund än att ta upp en rädd hund och det tyckte vi också.  Så på Påskdagen 2007, när hon var 8 veckor,  hämtade vi Robust Pima, som också vi hade bestämt skulle kallas Pima. Pima var väldigt duktig hemma och blev rumsren på några veckor. Nu var det bara till att vänta tills hon var 1 år så vi skulle röntga henne , detta skulle avgöra allt......

När Pima hade varit hos oss i 3 dagar , på hennes tredje natt, började hon pipa mitt på natten.  Hon sover på mitt rum. Mamma tänkte att hon är nog nödig så hon tog henne men hon ville inte göra verken nr 1 eller 2, så det var in igen. Eftersom mamma redan var uppe tänkte hon att det var lika bra att kolla mig och det visade sig att jag hade lågt blodsocker, 2,1. Så mamma tänkte direkt att Pima kanske reagerat. Så i ena handen gav hon mig druvsocker och den andra handen hade hon lever snittart, man var faktiskt lite orolig att man skulle få fel......
När hon var 1,5 år röntgade vi henne med resten av kullen. Pima och alla andra i kullen, förutom en , var alla fria på både höfter och armbågar,så nu var det dags att börja söka pengar!
Vi sökte stependiumet från Filips minnes fond och vi vann det! Så i oktober 2009 åkte vi upp till Riddarhuset i Stockholm på en jättestor ceremoni där vi fick våra diplom där det stod att minnes fonden betalade alla ut kostnader för utbildningen och vilken stor börda hade lyfts av från mina axlar. Nu kunde jag utbilda min älskade hund, Pima, till diabeteshund och det fanns inget jag behövde oroa mig över. Det var en dröm som hade gått i uppfyllelse!
Vi blev kallade till inprovning i Vara 2009. Jag tyckte själv att det gick jättebra och det ligger mycket träning bakom Pimas lydnad. Hon är inte perfekt, alla varelser har sina ´´problem/fel´´. Vi har gått kurser sedan åtta veckor ålder. Vi har gått bla. valpkurs, lydnadskurs 1 x 4 och en klickerkurs m.m.  Vi klarade ju inprvoningen och nu väntade massa roliga träningstimmar.
Jag fick en instruktör utsedd efter 3 veckor. Vi träffade Lena-Maria första gången faktiskt på en utställning, Malmö Int. i Mars detta året. Vi bestämde vår första träff och sedan var allt igång. Jag är jättenöjd med Lena-Maria och jag kan inte tänka mig en bättre instruktör än henne.  Nu har vi kommit en bit på vägen och har precis börjat öva in makering på högt blodsocker.  Det är nu det riktiga arbetet börjar, det gäller att öva varje dag för att uppnå mitt mål, att Pima blir en examinerade Service & Diabeteshund!

Detta var liten presentation av mig själv och Pima, hoppas du orkade läsa !

Elin Schiffer

--