Denna lilla berättelse har jag skrivit idag för jag vill visa att man kommer bemöta både nedgångar och uppgångar isamband med diabetes, i början är det ett rent helvete alla bara gråter och tycker synd om , sedan tar man upp kampen för att hitta balansen i livet igen, Jag tror att det är viktigt att få kontakt med andra människor som kan lära än hitta vägen tillbaka, vad tror ni?

Kram Linda
P.s berättelsen handlar inte om mig!



Diabetes - Att hitta den rätta vägen framåt 


Handen bara skakade och ju mer det där hemska ordet diabetes upprepades i huvudet destu verkligare blev den otäcka mardrömmen, tyvärr var det en marddröm man inte kunde vakna ur. Mamma grät, pappa blev tyst och mormor kramade mamma och sade med lugna ord att vi skulle klara det här, precis som vi gjort med allt annat, när vi mött på motgångar, mormors lugna stämma lugnade mamma för några minuter innan nästa gråtatack attackerade mamma. Livet hade förvandlats till kaos och inget skulle bli sig likt, var jag helt säker på. Godis och glass var ett avslutat kapitel och jag ville bara stanna hemma i tomma intet tänkte jag mig, då skulle allt bli bra, eller?   

Diabetessjuksköterskan Agnes hade varit och hälsat på och presenterat sig, hon var nog cirka 55 år med blonda lockar och hennes ansikte pryddes utav ett stort brett leénde.

Diabetes skulle bli en vardag menade Agnes och kakor var inte uteslutet, men en fika innebär lite mer planering för mig så jag kunnde matcha till mer rätt mängd insulin för att hålla blodsocker halten korrekt, shit vad krångligt det där låter...Jag fick en blodsockermätare som jag minst skall kontrollera blodsockret fyra gånger per dag med, en insulinspruta fick jag också eller rättare sagt två sprutor fick jag, en långtidsverkande och en snabbverkande heter sprutorna.

Agnes skall hjälpa mig igenom den tuffa tiden nu säger hon, just nu är jag i något dem kallar för smekmånadsfasen då jag fortfarande har lite insulinproduktion, men den håller sakta men säkert på att avstanna helt, tusan också kan du inte fortsätta fungera, jäkla skit bukspotkörtel!  Allt känns verkligen upp och ned just nu, jag kan inte ta några direkta beslut känns det som, jag frågar mamma om exakt allt, men hon vet ju inte heller, så hon frågar vidare. 15 år och får diabetes, life sucks!

När jag sitter på mitt rum efter den första veckan på sjukhus knackar det på dörren och det är inte bara sjuksköterskan som kommer utan en tjej som presenterar sig som Camilla, hon hade haft diabetes i 13 år och såg faktiskt ut som en ganska normal tjej, tyvärr råkar det slinka ur mig också när hon berättar om sin diabetes, "Men du verkar ju helt normal", Camilla skrattar vidare och påpekar att man visst kan leva ett normalt liv med diabetes, man lär sig leva med skiten säger hon och skrattar. Jag blir fövånad utav hennes naturliga sätt att se på sin diabetes, den liksom är som en skugga för henne, den finns inte framför henne känns det som utan någonting som finns i bakgrunden som hon tar fram någon gång då och då för att kunna fortsätta med det hon håller på med.

Camilla berättar att hon kan vara min fadder och hjälpa mig i olika situationer som känns svåra och jobbiga men samtidigt skall vi ha en massa skoj!

Diabetesen börjar sakta men säkert suddas ut ifrån att ha varit en stark framsida, suddar jag ut den och tillåter den finnas men tro fan inte att jag kommer tillåta den ta över mitt liv, inte efter jag träffade Camilla hon som sa att jag måste tillåta mig själv att  njuta utav allt roligt som finns i världen som glassen på sommaren eller den varma chockladen på vintern, kompensera med insulin gumman så löser det sig, sade hon med säker stämma.

Jag är fullt medveten om att godis i mängder är absolut ingen hitt för mig men INGEN skall äta godis i flera mängder, inte bara jag.

Jag har även förstått att jag inte är ensam om min sjukdom det finns jäkligt många fler än mig med samma sjukdom, det känns på ett sätt skönt att man inte är ensam om allt och hade jag inte träffat Camilla hade jag nog än idag suttit här och suckat över min diabetes, jag tänker inte ägna min diabetes negativa tankar längre dock måste jag ibland tillåta mig att vara förbannad när ingenting fungerar som jag vill men för en liten stund, sedan måste jag ta upp fighten igen leva ett bra liv tillsamans med nära och kära vänner=).