Ninna från SOS-hundar har varit här
Hejsan!
Nu har våran SOS-tränare Ninna gått hem och jag är fullproppad i huvudet.
Vi gick igenom hur jag skall gå tillväga med vårat problem att Shiva alltid springer till dörren och skäller när det kommer folk som plingar på, jag skall för det första ta bort familjehunden Willma som är den som triggar igång Shiva, så willma åker in i köket. Sen så skall det sättas upp grindar hos Barknertz familjen, jag skall stå med Shiva bakom grinden varje gång det kommer folk. Ge henne godis belöna,belöna,belöna. Hon skall alltså inte ha chans att göra fel eftersom jag hela tiden leder in henne på rätt spår.
Vi övade även in klicker-träning. Det är ett enkelt och roligt belöningssystem. Träningen med klickern idag va verkligen godis-klick-godis-klick- godis-klick osv..
Vi pratade om larmningar, Ninna har tagit reda på mer om hur jag skall larma och hon kom på att det skall sättas upp ett överfalls alarm som Shiva skall larma på om jag skulle vara så dålig så att jag inte kan hjälpa mig själv. Larmet kommer tjuta och förhoppningsvis få människor i huset att reagera på natten, folk här hemma sover ju som stockar på nätterna men ett sånt larm skall väll kanske få liv i dem :-)
Just nu så skall Shiva ALLTID få vara med när jag tar blodsocker och är blodsockret lågt eller högt skall hon få godis om det är normalt så blir det ingen belöning så att hon börjar fatta hur det skall gå till. Lågt och högt blodsocker = bra för henne då får jag beröm!
Vi pratade även om "dutt-träningen", där jag vid låga och höga värden skall ta en sådan där "smink padd" och ta på kroppen, lägga padden i en burk och berömma Shiva när hon markerar burken och padden.
Min systers pojkvän var med mig under träningen, han är väldigt hundintresserad och stöttar mig jättemycket med Shiva. Utan honom så skulle jag nog vara lite utarbetad vid det här laget :-P Tack Henke!!
Shiva och jag klicker tränar. Klick-godis, klick-godis, klick-godis....
Kram på er mina underbara bloggläsare :-)
Nu har våran SOS-tränare Ninna gått hem och jag är fullproppad i huvudet.
Vi gick igenom hur jag skall gå tillväga med vårat problem att Shiva alltid springer till dörren och skäller när det kommer folk som plingar på, jag skall för det första ta bort familjehunden Willma som är den som triggar igång Shiva, så willma åker in i köket. Sen så skall det sättas upp grindar hos Barknertz familjen, jag skall stå med Shiva bakom grinden varje gång det kommer folk. Ge henne godis belöna,belöna,belöna. Hon skall alltså inte ha chans att göra fel eftersom jag hela tiden leder in henne på rätt spår.
Vi övade även in klicker-träning. Det är ett enkelt och roligt belöningssystem. Träningen med klickern idag va verkligen godis-klick-godis-klick- godis-klick osv..
Vi pratade om larmningar, Ninna har tagit reda på mer om hur jag skall larma och hon kom på att det skall sättas upp ett överfalls alarm som Shiva skall larma på om jag skulle vara så dålig så att jag inte kan hjälpa mig själv. Larmet kommer tjuta och förhoppningsvis få människor i huset att reagera på natten, folk här hemma sover ju som stockar på nätterna men ett sånt larm skall väll kanske få liv i dem :-)
Just nu så skall Shiva ALLTID få vara med när jag tar blodsocker och är blodsockret lågt eller högt skall hon få godis om det är normalt så blir det ingen belöning så att hon börjar fatta hur det skall gå till. Lågt och högt blodsocker = bra för henne då får jag beröm!
Vi pratade även om "dutt-träningen", där jag vid låga och höga värden skall ta en sådan där "smink padd" och ta på kroppen, lägga padden i en burk och berömma Shiva när hon markerar burken och padden.
Min systers pojkvän var med mig under träningen, han är väldigt hundintresserad och stöttar mig jättemycket med Shiva. Utan honom så skulle jag nog vara lite utarbetad vid det här laget :-P Tack Henke!!
Shiva och jag klicker tränar. Klick-godis, klick-godis, klick-godis....
Kram på er mina underbara bloggläsare :-)
Varför läser du min blogg? vad skall jag skriva om för att du skall fortsätta läsa??
Vad vill ni läsa om i bloggen?
Vad gör att du idag läser bloggen?
Vad gör att du idag läser bloggen?
Idkort
Idag fick Shiva sitt SOS-id kort.Det var verkligen ett jättegulligt foto på Shiva, där det stod att hon var en alarmerande hund på diabetes och hennes uppgifter på andra sidan står det ett foto på mig och mina kontaktuppgifter samt min kontaktperson som dem skall kontakta ifall det har hänt någonting. Och min kontaktperson är min mamma.Det kommer hon ha på sin röda sos-väst när vi är ute på stan osv. Skall bli görspännande att allt verkligen är igång nu.
Jag fick också en massa klisterlappar som jag skall lämna till olika affärer så dem kan sätta upp en vid ingången ifall service hundar är välkomna i butiken, detta gör att jag bara kan gå in och slipper fråga i fortsättningen, undra om det är mycket folk som säger nej? vore tråkigt och jobbigt isådana fall, hmm..
Imorgon så skall jag och Shiva ha våran tredje träff med våran SOS-instruktör Ninna. Hon bad mig komma på fem belöningar som Shiva älskar som vi skall jobba med mycket.Det är ju absolut leksaker, pinnar och godis (speciellt köttbullar!!). Så får ta och fixa fram sådana belöningar tills imorgon.
Vi skall jobba bort att Shiva kampar lite för mycket vid lek, skällningar när det kommer folk på dörren, kontakten med mig skall bli mycket bättre (och den börjar redan bli).
Vi jobbar efter att Shiva inte skall ta egna iniativ utan at fråga mig först och fråga mig gör hon genom att titta på mig och vänta på dirrektiv. Det är svårt at träna hund men oerhört roligt!
Jag skall också titta på olika larmsätt, hur jag vill att Shiva skall jobba och jag har en väldigt klar bild hur detta skall vara nu. Det kommer ni få uppdateringar om imorgon :-)
Jag fick också en massa klisterlappar som jag skall lämna till olika affärer så dem kan sätta upp en vid ingången ifall service hundar är välkomna i butiken, detta gör att jag bara kan gå in och slipper fråga i fortsättningen, undra om det är mycket folk som säger nej? vore tråkigt och jobbigt isådana fall, hmm..
Imorgon så skall jag och Shiva ha våran tredje träff med våran SOS-instruktör Ninna. Hon bad mig komma på fem belöningar som Shiva älskar som vi skall jobba med mycket.Det är ju absolut leksaker, pinnar och godis (speciellt köttbullar!!). Så får ta och fixa fram sådana belöningar tills imorgon.
Vi skall jobba bort att Shiva kampar lite för mycket vid lek, skällningar när det kommer folk på dörren, kontakten med mig skall bli mycket bättre (och den börjar redan bli).
Vi jobbar efter att Shiva inte skall ta egna iniativ utan at fråga mig först och fråga mig gör hon genom att titta på mig och vänta på dirrektiv. Det är svårt at träna hund men oerhört roligt!
Jag skall också titta på olika larmsätt, hur jag vill att Shiva skall jobba och jag har en väldigt klar bild hur detta skall vara nu. Det kommer ni få uppdateringar om imorgon :-)
jobb och diabetestidningen kom ut :-)
Hej hej!
Idag har det varit ännu en dag i min lilla julstuga på Bräutigams, det är väldigt mysigt och man träffar väldigt mycket folk och det är ju verkligen roligt!!
Såg att diabetestidningen kommit idag också, skoj skoj! Såg ni ungpanel sidan där jag hade intervjuat Sofia och Hannah som kom med i FS?(Fs= diabetesförbundets förbunds styrelse). Jag tycker det är så rätt att dem tjejerna kom med, behövs verkligen lite yngre förmågor där med mycket nytänk. Skall bli spännande att se om det blir några förändringar nu med den nya förbunds styrelsen.
Hoppas det händer lite saker i diabetesförbundet nu!
Sen stod det om riksstämman och där stod min kompis Jesper med i tidningen som "Ung på riksstämman", blev verkligen glad att Jesper kom och var med i Stockholm. Han var där som representant ifrån Halmstads diabetesförening. Jesper har jag känt sen jag var 6 år och va på diabetesläger första gången. Han blev sedan min ledare i många år innan jag själv blev "kollega" med honom. Ja jag pratar givetvis om våra underbara barndiabetes läger=)
Jag tycker att fler borde engagera sig i sin lokala diabetesförening, speciellt ni som bloggar och har lite läsare där kan man ju verkligen få ut tankar och ideér.
Kram Linda
Idag har det varit ännu en dag i min lilla julstuga på Bräutigams, det är väldigt mysigt och man träffar väldigt mycket folk och det är ju verkligen roligt!!
Såg att diabetestidningen kommit idag också, skoj skoj! Såg ni ungpanel sidan där jag hade intervjuat Sofia och Hannah som kom med i FS?(Fs= diabetesförbundets förbunds styrelse). Jag tycker det är så rätt att dem tjejerna kom med, behövs verkligen lite yngre förmågor där med mycket nytänk. Skall bli spännande att se om det blir några förändringar nu med den nya förbunds styrelsen.
Hoppas det händer lite saker i diabetesförbundet nu!
Sen stod det om riksstämman och där stod min kompis Jesper med i tidningen som "Ung på riksstämman", blev verkligen glad att Jesper kom och var med i Stockholm. Han var där som representant ifrån Halmstads diabetesförening. Jesper har jag känt sen jag var 6 år och va på diabetesläger första gången. Han blev sedan min ledare i många år innan jag själv blev "kollega" med honom. Ja jag pratar givetvis om våra underbara barndiabetes läger=)
Jag tycker att fler borde engagera sig i sin lokala diabetesförening, speciellt ni som bloggar och har lite läsare där kan man ju verkligen få ut tankar och ideér.
Kram Linda
Diabetes + idrott
Hejsan!
Idag har jag avslutat kvällen med att hjälpa två killar göra ett projektarbete om diabetes i samband med idrott. Det var en C-uppsatts på högskolan.
Spännande arbete att skriva tycker jag. Jag förklarade min situation att jag kände mig mycket tryggare på grundskolan än på gymnasiet för på gymnasiet har man inte alls samma "nära" kontakt med sin lärare som på grundskolan.
Jag hade önskat en tydligare planering vad som skulle göras och hur jag skulle kunna förbereda mig. Jag uppskattar att jag fick lägga mellan 5-10 minuter på en idrottslektion med att gå ifrån för att fixa med diabetesen som aldrig ville mig väl under idrotten. Det värsta var första året på gymnasiet då vi fick gå cirka 25 minuter för att komma till idrottshallen, absolut inget bra upplägg för en diabetiker. Kommer verkligen ihåg hur man stressade i sig maten för att kanske hinna med att ta bussen men det gick till 99.9 % aldrig. Jag var ofta låg när jag kom till idrotthallen suck..
Orientering var man oftast två och två som gjorde, jag avskydde det för att jag kände mig så nedrans otrygg så hoppade över orienteringen oftast, dumt jag vet. Men när man känner sig så nedrans otrygg så vill man inte sätta sig i den situationen.
En sak som var bra va att på grundskolan i 5:e klass fick jag gå på något som hette spec gympa, min idrottslärare föreslog det eftersom hon visste att det var viktigt att diabetiker rörde på sig. Det avr jätteroligt och jag kände mig verkligen speciell, att just jag fick gå på spec-gympan!!
På idrottslektionen fanns det inte någon glucagonspruta inärheten kom vi fram till under intervjun, uch vart va den egentligen? Tur att inget hände..
Jag föreslog förbättringar för att idrotten skall fungera för personer med diabetes:
* Obligatorisk utbildning för idrottslärare om diabetes och dess olika situationer.
* Planeringsmöte med elev och eventuellt föräldrar INNAN skolåret börjar så man kan börja med idrott med en gång som vanligt utan diskussion och argumentation. Där kan man också disskutera schema läggning, när det passar bäst för diabetikern att ha idrott.
* Samarbete och uppföljning elev och lärare emellan under terminen.
Hur har ni upplevt eran idrotts situation??
Linda
Det är viktigt att känna sig trygg på idrotten!!
Idag har jag avslutat kvällen med att hjälpa två killar göra ett projektarbete om diabetes i samband med idrott. Det var en C-uppsatts på högskolan.
Spännande arbete att skriva tycker jag. Jag förklarade min situation att jag kände mig mycket tryggare på grundskolan än på gymnasiet för på gymnasiet har man inte alls samma "nära" kontakt med sin lärare som på grundskolan.
Jag hade önskat en tydligare planering vad som skulle göras och hur jag skulle kunna förbereda mig. Jag uppskattar att jag fick lägga mellan 5-10 minuter på en idrottslektion med att gå ifrån för att fixa med diabetesen som aldrig ville mig väl under idrotten. Det värsta var första året på gymnasiet då vi fick gå cirka 25 minuter för att komma till idrottshallen, absolut inget bra upplägg för en diabetiker. Kommer verkligen ihåg hur man stressade i sig maten för att kanske hinna med att ta bussen men det gick till 99.9 % aldrig. Jag var ofta låg när jag kom till idrotthallen suck..
Orientering var man oftast två och två som gjorde, jag avskydde det för att jag kände mig så nedrans otrygg så hoppade över orienteringen oftast, dumt jag vet. Men när man känner sig så nedrans otrygg så vill man inte sätta sig i den situationen.
En sak som var bra va att på grundskolan i 5:e klass fick jag gå på något som hette spec gympa, min idrottslärare föreslog det eftersom hon visste att det var viktigt att diabetiker rörde på sig. Det avr jätteroligt och jag kände mig verkligen speciell, att just jag fick gå på spec-gympan!!
På idrottslektionen fanns det inte någon glucagonspruta inärheten kom vi fram till under intervjun, uch vart va den egentligen? Tur att inget hände..
Jag föreslog förbättringar för att idrotten skall fungera för personer med diabetes:
* Obligatorisk utbildning för idrottslärare om diabetes och dess olika situationer.
* Planeringsmöte med elev och eventuellt föräldrar INNAN skolåret börjar så man kan börja med idrott med en gång som vanligt utan diskussion och argumentation. Där kan man också disskutera schema läggning, när det passar bäst för diabetikern att ha idrott.
* Samarbete och uppföljning elev och lärare emellan under terminen.
Hur har ni upplevt eran idrotts situation??
Linda
Det är viktigt att känna sig trygg på idrotten!!
jobbat idag
Hej hej
Idag har jag jobbat ännu en dag på Bräutigams, jättemysigt men otroligt kallt mellan varven. Har ändå infravärmare och värmefläkt i min lilla stuga men ibland så går det inte att hålla värmen, som idag :-)
Jag använder ett väldigt bra läppbalsam som fungerar otroligt bra för mig. Aloevera lip. Kan verkligen rekomendera det. Jag drar på det när jag känner att läpparna börjar bli lite torra och nariga, ni kanske känner igen den?
Hoppas allt är väl annars och att ni mår bra=)
Kram En trött och lite hängig Linda
Idag har jag jobbat ännu en dag på Bräutigams, jättemysigt men otroligt kallt mellan varven. Har ändå infravärmare och värmefläkt i min lilla stuga men ibland så går det inte att hålla värmen, som idag :-)
Jag använder ett väldigt bra läppbalsam som fungerar otroligt bra för mig. Aloevera lip. Kan verkligen rekomendera det. Jag drar på det när jag känner att läpparna börjar bli lite torra och nariga, ni kanske känner igen den?
Hoppas allt är väl annars och att ni mår bra=)
Kram En trött och lite hängig Linda
pizza
Blodsocker och pizza är ingen bra kombination för min del går det alltid åt h*lvete.
Julfesten
Efter många timmars jobb så är julfesten med diabetesföreningen över...
Det var en jättemysig tillställning där det bjöds på en stor julbuffé, tomten kom med klappar till alla barnen, Kungsbacka lucia trupp kom och det bjöds på levande julunderhållning. Ja en helt fantastisk dag och jag blev jätte stolt över min diabetesförening som ännu en gång lyckades.
Jag kände mig som en administratör, servetris, kordinator, tomte stylist, tomte hjälpreda och konfrencier men det kanske är så det är när man är ordförande haha, kärt barn har många namn :-)
wow vad hektiskt det var men oj så trevligt :-)
Kram på er alla
Linda
Jag hjälper tomten att dela ut paket :-)
Hämtar paket utav tomten :-)
Jag hälsar alla välkomna till årets julfest
Det var en jättemysig tillställning där det bjöds på en stor julbuffé, tomten kom med klappar till alla barnen, Kungsbacka lucia trupp kom och det bjöds på levande julunderhållning. Ja en helt fantastisk dag och jag blev jätte stolt över min diabetesförening som ännu en gång lyckades.
Jag kände mig som en administratör, servetris, kordinator, tomte stylist, tomte hjälpreda och konfrencier men det kanske är så det är när man är ordförande haha, kärt barn har många namn :-)
wow vad hektiskt det var men oj så trevligt :-)
Kram på er alla
Linda
Jag hjälper tomten att dela ut paket :-)
Hämtar paket utav tomten :-)
Jag hälsar alla välkomna till årets julfest
Shiva och Linda ute på träning
Morgonen har gått ut på att träna Shiva. Huvudmomentet va kontaktövningar.
Tack!
Tack till alla er som kom på föreläsningen idag och tack Agneta för en bra föreläsning.
Kram från Linda och resten i diabetesföreningen
Kram från Linda och resten i diabetesföreningen
Halkbanan cheeck :)
Jajjamensan klockan 13:00 bar det iväg till halkbanan Stora Holm. Det var mycket övningar och jag var lite skakig och rädd emellan åt, men jag klarade mig och det är ju det absolut bästa. Blev alltså godkänd på halkan. nu har jag teori och uppkörning kvar.
Jag tackar gudarna för att jag åt en stadig middag innan för mellan klockan 14:00-18:00 så fanns det inte en chans att få in min 16:30 middag. Blodsockret höll på att gå ner och gå upp men jag höll det uppe genom clementin,kex-choklad och äggsmörgås. Tacka gudarna för att jag hadde det med mig. Jag trodde ju absolut att man skulle få 25 minuters rast men icke sa nicke. Så jag åt när vi hade teori.
Efter halkbanan gick jag iväg direkt till dietist föreläsningen som ägde rum idag som Kungsbacka diabetesförening arrangerade. Det var väldigt lyckat mycket folk och jätteintressanta diskussioner. Tog upp problemet att folk är så anti coca cola light eftersom det sägs att det kan ge cancer. Då fick vi reda på vad vi skulle svara. Snälla skulle inte du kunna ta fram den forsknings studien, för den finns nänmligen inte. Det påståendet är FALSKT mohahaha....
Tog upp lusse firande på morgonen då man skall äta lussekatt klockan 08:00, hur skall jag bete mig då undrade mamman. Dietist Agneta undrade vad hon åt till frukost och dem kom fram till att dem skulle ta en enhet till extra för lussekatten.
Frågan som också kom upp var att en familj var bjuden på tårt och kak kalas, där tog jag ordet och gav en förklaring som jag starkt tror på. Jag menar att när förälden är stressad innan och på kalaset står och vakar över barnet vad det äter och inte äter. Då blir barnet stressat eftersom man undrar vad det är som är så tokigt med att gå på kalas? varför blir mamma så uppjagad? barnet blir stressad och enligt min teori så fungerar det såhär.
Föräldern är stressad =barnet blir stressat och uppjagat= Högt blodsocker
Allt pga av den där nedrans stressen som inte borde få exictera. Då kom en mamma plötsligt på men ojdå det kanske är därför min dotter alltid har höga blodsocker efter frukost för att vi ALLTID måste stressa till skolan och att morgonen är väldigt stressad hemma, det leder till diskussion,argumentation föräldrar och barn emellan.
Argumentation = högt blodsocker
Jag var nog ett ganska bra bollplank och gav min sida av hur jag såg på saker, jag har ju ändå "been there done that". Ingen annan människa som inte har diabetes kan absolut inte förklara hur det känns eller förstå. Människor som inte har diabetes som säger "jag förstår" kan jag bli galen på, du förstår ingenting. Diabetes måste upplevas.
Jag tror att det är jättebra för föräldrar att få komma på sådana föreläsningar, undra vad man skall hitta på nästa gång...
Helt ok dag om man bortser från blodsockret :-)
Kramar
Lindisen
Jag tackar gudarna för att jag åt en stadig middag innan för mellan klockan 14:00-18:00 så fanns det inte en chans att få in min 16:30 middag. Blodsockret höll på att gå ner och gå upp men jag höll det uppe genom clementin,kex-choklad och äggsmörgås. Tacka gudarna för att jag hadde det med mig. Jag trodde ju absolut att man skulle få 25 minuters rast men icke sa nicke. Så jag åt när vi hade teori.
Efter halkbanan gick jag iväg direkt till dietist föreläsningen som ägde rum idag som Kungsbacka diabetesförening arrangerade. Det var väldigt lyckat mycket folk och jätteintressanta diskussioner. Tog upp problemet att folk är så anti coca cola light eftersom det sägs att det kan ge cancer. Då fick vi reda på vad vi skulle svara. Snälla skulle inte du kunna ta fram den forsknings studien, för den finns nänmligen inte. Det påståendet är FALSKT mohahaha....
Tog upp lusse firande på morgonen då man skall äta lussekatt klockan 08:00, hur skall jag bete mig då undrade mamman. Dietist Agneta undrade vad hon åt till frukost och dem kom fram till att dem skulle ta en enhet till extra för lussekatten.
Frågan som också kom upp var att en familj var bjuden på tårt och kak kalas, där tog jag ordet och gav en förklaring som jag starkt tror på. Jag menar att när förälden är stressad innan och på kalaset står och vakar över barnet vad det äter och inte äter. Då blir barnet stressat eftersom man undrar vad det är som är så tokigt med att gå på kalas? varför blir mamma så uppjagad? barnet blir stressad och enligt min teori så fungerar det såhär.
Föräldern är stressad =barnet blir stressat och uppjagat= Högt blodsocker
Allt pga av den där nedrans stressen som inte borde få exictera. Då kom en mamma plötsligt på men ojdå det kanske är därför min dotter alltid har höga blodsocker efter frukost för att vi ALLTID måste stressa till skolan och att morgonen är väldigt stressad hemma, det leder till diskussion,argumentation föräldrar och barn emellan.
Argumentation = högt blodsocker
Jag var nog ett ganska bra bollplank och gav min sida av hur jag såg på saker, jag har ju ändå "been there done that". Ingen annan människa som inte har diabetes kan absolut inte förklara hur det känns eller förstå. Människor som inte har diabetes som säger "jag förstår" kan jag bli galen på, du förstår ingenting. Diabetes måste upplevas.
Jag tror att det är jättebra för föräldrar att få komma på sådana föreläsningar, undra vad man skall hitta på nästa gång...
Helt ok dag om man bortser från blodsockret :-)
Kramar
Lindisen
(L)
Kanske är det inte helt kört i alla fall, idag är jag reserv 28 på lärarprogrammet-Samhällspedagogik, medens jag igår var något på 100:e reserv, det går framåt.
Känner mig helt lost i högskolevärden, kommer jag in så gör jag. Man får ju det slutgiltliga i slutet av december. Kanske är turen på min sida?? Annars så har jag min viktiga Shiva uppgift här hemma så jag kommer inte gå sysslolös till nästa ansökningsperiod!
Kram
Känner mig helt lost i högskolevärden, kommer jag in så gör jag. Man får ju det slutgiltliga i slutet av december. Kanske är turen på min sida?? Annars så har jag min viktiga Shiva uppgift här hemma så jag kommer inte gå sysslolös till nästa ansökningsperiod!
Kram
sovmorgonen som aldrig blev av
Vaknade kl 06:45 imorse, va?? Jag kan ju för en gång skull ta sovmorgon! Skall ju inte vara på bilskolan förän klockan 12!
Huvudet känns segt, tungt, kroppen är pigg och kämpar på att få upp mig ur sängen. varför? Jag är låg ligger på 2.1 druvsocker intas, kan jag få somna om nu?? NEJ! Upp och ät Linda.
Det var den sovmorgonen det...
//Linda
Toves brev till tv 4
Jag har valt att publicera alla som skriver önskebrev till tv4 om en diabetes gala här på bloggen, givetvis för att ni skall få lite inspiration och att breven skall synas, här på bloggen är ju ett perfekt ställe!
Fortsätt peppa tv4 till en diabetesgala, den behövs!
Toves brev till tv4 såg ut såhär:
Hej jag heter Tove Sundberg!
För 1 1/2 år sedan drabbades min då 6-åriga dotter av diabetes typ 1 vilket var en traumatisk upplevelse. Detta är något som över 800 barn, föräldrar och syskon får uppleva varje år bara i Sverige.
Diabetes typ1 är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunsystem angriper sina egna celler och utplånar dem. I detta fall betacellerna i bukspottkörteln som producerar insulin. Det finns inget botemedel, diabetes typ-1 växer inte bort, diabetes typ-1 är en livslång sjukdom och kamp för att förhindra komplikationer som hjärt- och kärlsjukdomar, njurskador, blindhet, nervskador, ledskador m.m. och en ständig kamp för att hålla sig vid liv.
Det måste ske drastiska förändringar i samhället och det är dags att människor får lite mer förståelse för denna sjukdom. Det märks tydligt att barn- och ungdomsdiabetes är en bortglömd sjukdom, en dödlig sjukdom om den inte hanteras eller sköts på rätt sätt och ett funktionshinder som inte syns utåt. Behandlingen av diabetes typ 1 är den tuffaste och mest krävande av alla kroniska sjukdomar.
Vi som lever med denna sjukdom blir mycket besvikna över att diabetes typ 1 inte alls uppmärksammas i media. Vi tänker då på alla insamlingar och galor för diverse sjukdomar. Men diabetes då? Det finns mer än 246 miljoner människor i världen som har diabetes och antalet som insjuknar ökar kraftigt. Om 20 år beräknas det finnas 380 miljoner människor med diabetes. I Sverige drabbas över 800 barn varje år och det är dags att man börjar tänka på alla dessa stackars barn och ungdomar. Vi vill att sjukdomen uppmärksammas och framförallt att mer pengar skänks till forskning för att hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom som idag anses vara ett lika stort hot mot folkhälsan runt om i världen som malaria, tuberkulos och AIDS.
Man har inom forskningen gjort stora framsteg i Sverige MEN det finns fortfarande inget botemedel. Forskning kostar enorma summor pengar och det är genom insamlingar av pengar som vi kan göra något åt detta.
Något måste göras för att stoppa denna snabba utveckling av sjukdomen för det kommer inte finnas tillräckliga resursen i samhället ekonomiskt och i behandlingssyfte för att klarar av detta.
Vi ber er att ta detta på allvar och inte skylla på att detta utgör en liten grupp människor i samhället. Vi ber er att göra något innan den utgör en stor grupp människor i samhället det vill säga en stor grupp mycket små barn med en dödlig sjukdom. Hjälp oss att anordna en insamlingsgala för forskningen kring diabetes, för de 350 000 människor i Sverige som lever med sjukdomen, för de 285 miljoner människor i världen.
Hjälp oss hjälpa!
Fortsätt peppa tv4 till en diabetesgala, den behövs!
Toves brev till tv4 såg ut såhär:
Hej jag heter Tove Sundberg!
För 1 1/2 år sedan drabbades min då 6-åriga dotter av diabetes typ 1 vilket var en traumatisk upplevelse. Detta är något som över 800 barn, föräldrar och syskon får uppleva varje år bara i Sverige.
Diabetes typ1 är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunsystem angriper sina egna celler och utplånar dem. I detta fall betacellerna i bukspottkörteln som producerar insulin. Det finns inget botemedel, diabetes typ-1 växer inte bort, diabetes typ-1 är en livslång sjukdom och kamp för att förhindra komplikationer som hjärt- och kärlsjukdomar, njurskador, blindhet, nervskador, ledskador m.m. och en ständig kamp för att hålla sig vid liv.
Det måste ske drastiska förändringar i samhället och det är dags att människor får lite mer förståelse för denna sjukdom. Det märks tydligt att barn- och ungdomsdiabetes är en bortglömd sjukdom, en dödlig sjukdom om den inte hanteras eller sköts på rätt sätt och ett funktionshinder som inte syns utåt. Behandlingen av diabetes typ 1 är den tuffaste och mest krävande av alla kroniska sjukdomar.
Vi som lever med denna sjukdom blir mycket besvikna över att diabetes typ 1 inte alls uppmärksammas i media. Vi tänker då på alla insamlingar och galor för diverse sjukdomar. Men diabetes då? Det finns mer än 246 miljoner människor i världen som har diabetes och antalet som insjuknar ökar kraftigt. Om 20 år beräknas det finnas 380 miljoner människor med diabetes. I Sverige drabbas över 800 barn varje år och det är dags att man börjar tänka på alla dessa stackars barn och ungdomar. Vi vill att sjukdomen uppmärksammas och framförallt att mer pengar skänks till forskning för att hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom som idag anses vara ett lika stort hot mot folkhälsan runt om i världen som malaria, tuberkulos och AIDS.
Man har inom forskningen gjort stora framsteg i Sverige MEN det finns fortfarande inget botemedel. Forskning kostar enorma summor pengar och det är genom insamlingar av pengar som vi kan göra något åt detta.
Något måste göras för att stoppa denna snabba utveckling av sjukdomen för det kommer inte finnas tillräckliga resursen i samhället ekonomiskt och i behandlingssyfte för att klarar av detta.
Vi ber er att ta detta på allvar och inte skylla på att detta utgör en liten grupp människor i samhället. Vi ber er att göra något innan den utgör en stor grupp människor i samhället det vill säga en stor grupp mycket små barn med en dödlig sjukdom. Hjälp oss att anordna en insamlingsgala för forskningen kring diabetes, för de 350 000 människor i Sverige som lever med sjukdomen, för de 285 miljoner människor i världen.
Hjälp oss hjälpa!
Såhär skall en diabetesförening se ut!
Närmare 60 stycken anmälda till Kungsbacka Diabetesförenings julfest på lördag och cirkus 15-20 anmälningar till dietist-föreläsningen imorgon, såhär skall min diabetesförening se ut!
//Nöjd Miss Ordförande
//Nöjd Miss Ordförande
9/12-09
Hej hej!
Idag började dagen 08:10 med statskörning i göteborg, shiiit vad jag va nervös. Men med ett stabilt blodsockervärde satte jag mig i bilen tillsammans med en jättegullig tjej som hette Jannica och läraren Petra. Det var ganska svårt att hålla koll på filer,skyltar och allt annat runt omkring men det gick och jag klarade mig igenom det. Den samanlagda tiden var på fyra timmar, man fick både åka med i baksätet och köra. Jag fick börja köra, det kändes i början JÄTTENERVÖST!! Varför skulle just jag behöva börja?? Men det gick kanoners och visst jag gjorde vissa tabbar men dem löste jag en efter en. Läraren var superbra, vi hade riktigt trevligt där i bilen :-)
Efter körningen och vi hadde landat i Kungsbacka igen bar det av till Komvux för att få betyg i min kurs jag har läst där, har ju läst rättskunskap som är en gymnasiekurs på 50 poäng. Känns bra att ha den ur världen.
Tyvärr fick jag veta att jag inte kom in på högskolan som jag hade hoppats på, va typ 570:e reserv på socionomprogrammet, lärarprogrammet såg väll lite bättre ut men absolut inte tillräckligt. Uch blev så besviken men skall verkligen se det som en möjlighet istället. Nu har jag hela våren att lägga på Shiva och mitt stora hundintresse. Skall försöka fördjupa mig ännu mer i branchen, kanske kan man hitta på något skoj där istället under våren.
Har idag haft besök utav min och Shivas Sos-tränare Ninna, Ninna är verkligen helt underbar och jag trivs oerhört bra med henne. Vi hade teori och jag fick en massa böcker och papper att läsa igenom och så gjorde vi kontakt övningar. Alla övningar bestod på att Shiva skulle be mig om hjälp. En övning var till eexempel att jag hade Shiva i koppel och så kastade jag en godis framför henne som hon inte kunde nå. I början så kämpade hon som en idiot för att nå fram till godisen MEN sen så kom hon på det geniala att hon skulle söka min kontakt och därmed skulle jag hjälpa henne att nå fram till godiset.
Jag hade godis i händerna och där skulle hon också söka min kontakt istället för att titta på mina händer. Detta var otroligt spännande och roligt. Vi pratade även diabetes mycket mycket diabetes, hur hon skall larma, skall det vara annorlunda på natten?? Vill jag ha larmknapp?? Alltså en knapp om jag är ensam hemma som går tex till mina föräldrars telefon om jag skulle vara avsvimmad, ja det vill jag nog. Vi kämpade på i 2.5 timmar.
Nu skall jag och Shiva bänka oss framför tv:n.
Kram på er alla
Ninna, Shiva och jag övar på kontakt.
Idag började dagen 08:10 med statskörning i göteborg, shiiit vad jag va nervös. Men med ett stabilt blodsockervärde satte jag mig i bilen tillsammans med en jättegullig tjej som hette Jannica och läraren Petra. Det var ganska svårt att hålla koll på filer,skyltar och allt annat runt omkring men det gick och jag klarade mig igenom det. Den samanlagda tiden var på fyra timmar, man fick både åka med i baksätet och köra. Jag fick börja köra, det kändes i början JÄTTENERVÖST!! Varför skulle just jag behöva börja?? Men det gick kanoners och visst jag gjorde vissa tabbar men dem löste jag en efter en. Läraren var superbra, vi hade riktigt trevligt där i bilen :-)
Efter körningen och vi hadde landat i Kungsbacka igen bar det av till Komvux för att få betyg i min kurs jag har läst där, har ju läst rättskunskap som är en gymnasiekurs på 50 poäng. Känns bra att ha den ur världen.
Tyvärr fick jag veta att jag inte kom in på högskolan som jag hade hoppats på, va typ 570:e reserv på socionomprogrammet, lärarprogrammet såg väll lite bättre ut men absolut inte tillräckligt. Uch blev så besviken men skall verkligen se det som en möjlighet istället. Nu har jag hela våren att lägga på Shiva och mitt stora hundintresse. Skall försöka fördjupa mig ännu mer i branchen, kanske kan man hitta på något skoj där istället under våren.
Har idag haft besök utav min och Shivas Sos-tränare Ninna, Ninna är verkligen helt underbar och jag trivs oerhört bra med henne. Vi hade teori och jag fick en massa böcker och papper att läsa igenom och så gjorde vi kontakt övningar. Alla övningar bestod på att Shiva skulle be mig om hjälp. En övning var till eexempel att jag hade Shiva i koppel och så kastade jag en godis framför henne som hon inte kunde nå. I början så kämpade hon som en idiot för att nå fram till godisen MEN sen så kom hon på det geniala att hon skulle söka min kontakt och därmed skulle jag hjälpa henne att nå fram till godiset.
Jag hade godis i händerna och där skulle hon också söka min kontakt istället för att titta på mina händer. Detta var otroligt spännande och roligt. Vi pratade även diabetes mycket mycket diabetes, hur hon skall larma, skall det vara annorlunda på natten?? Vill jag ha larmknapp?? Alltså en knapp om jag är ensam hemma som går tex till mina föräldrars telefon om jag skulle vara avsvimmad, ja det vill jag nog. Vi kämpade på i 2.5 timmar.
Nu skall jag och Shiva bänka oss framför tv:n.
Kram på er alla
Ninna, Shiva och jag övar på kontakt.
(L) En helt underbar dag måste jag säga!
Hej hej!
Idag har det varit kalas för min lilla kusin Isak som fyllde ett år, vi var där hela familjen med respektive. Supertrevligt=)
Sen blev det filmkväll hos Ansa, mys=)
Kram kram
Idag har det varit kalas för min lilla kusin Isak som fyllde ett år, vi var där hela familjen med respektive. Supertrevligt=)
Sen blev det filmkväll hos Ansa, mys=)
Kram kram
Shivas i trädgården
Jag och Shiva passade på att gå ut i trädgården och leka med lite träning.
jag når, jag når, jag gör det!! hihi
Vi övar lite på monementet "leta".
Vissa gömställen är svårare än andra, det gäller att inte ge upp :-)
För allt går bara man vill, glöm inte det kära underbara läsare!
Kram från
Linda och Shiva
Jag mailade tv4, gör det du med!
Såhär ser mitt mail ut angående önskan om att ha en diabetesgala, vill du också skicka ett email till tv4 och önska samma, här hittar du länken:http://www.tv4.se/1.323757/kontakta_tv4_gruppen
Hejsan!
Mitt namn är Linda Barknertz, jag vill börja med att tacka för ett otroligt trevligt arrangemang igår på scandinavium där idol finalen ägde rum. Jag såg också faddergalan förra veckan på tv också ett oerhört fint arrangemang, och så viktigt!
Det anordnas många fina galor men en gala som saknas är diabetesgalan. Diabetes ökar och ökar i vårat samhälle ingen vet varför och det forskas mycket. Okunskapen är stor i Sverige angående diabetes och dess konsekvenser. Jag själv är 18 år och sitter som ordförande i Kungsbacka Diabetesförening, jag ser det viktiga i att diabetes måste uppmärksammas.
Mitt förslag till er är att anordna en diabetesgala, där man samlar in pengar, har kändisar som uppträder, kanske kändisjakt vem som lyckas få in mest pengar??, visar små reportage om hur en diabetikers vardag ser ut.
jag förstår att det är ett stort önskemål men jag tycker absolut att vi är värda det. Det finns diabetesbarn,tonnåringar, vuxna och pensionärer som kämpar dagarna i ända med att hålla blodsockret i schack och man möts av motgång på motgång. Det är en tuff och bortglömd sjukdom, kanske nästan lite tabu belagt eftersom allmänhetten fortfarande tror att diabetes typ ett beror på att man ätit för mycket socker?
Jag skulle med glädje hjälpa till med kontakter, engagemang och arrangemang, jag känner många som skulle ställa upp så ni kan få göra reportage om hur en diabetikers vardag ser ut. Absolut inklusive mig själv.
Hjälp till att göra diabetikernas vardag bättre.
Tack för tagen tid!
Med Vänliga Hälsningar
Linda Barknertz
Diabetesgalan som aldrig äger rum
När jag satt på scandinavium tänkte jag gång på gång att det borde verkligen varit en diabetesgala där. Kan man göra en idoltävling så skall man tusanimej kunna göra en diabetesgala.
Insamling, små reportage hur livet för en familj med diabetes ser ut, kändis uppträdande och uttalanden från forskare mfl.
Asså jag förstår inte riktigt varför den inte äger rum, två barn får diabetes VARJE dag i sverige, så visst fan finns det en intresserad målgrupp som mer än gärna ställer upp. Jag skulle fanimej kunna fullsätta hela arenan själv om det är så!
Vad tycker ni? hur skall vi få till en diabetesgala i sverige???
Insamling, små reportage hur livet för en familj med diabetes ser ut, kändis uppträdande och uttalanden från forskare mfl.
Asså jag förstår inte riktigt varför den inte äger rum, två barn får diabetes VARJE dag i sverige, så visst fan finns det en intresserad målgrupp som mer än gärna ställer upp. Jag skulle fanimej kunna fullsätta hela arenan själv om det är så!
Vad tycker ni? hur skall vi få till en diabetesgala i sverige???
