Augusti = Diabetesläger i mitt liv, 3/4 helger i augusti har jag varit ledare/arrangör för diabetesläger. Första diabeteslägret ägde rum 12-14 augusti och det arrangerade i hallands diabetesförenings regi för barn mellan 6-12 år, där jag stod som huvudansvarig. Det var ett jättelyckat läger med mycket aktivitet och rörelse. Jag hade tillsammans med en annan ledare ansvar för fem stycken barn, barnen fick bada i swimingpool, göra lekar/tävlingar, måla, gå tipspromenad, filmkväll mm. På detta lägret fick inga föräldrar vara med ;-)

helgen efter var det familjediabetesläger på Lysestrand. Det var också JÄTTEROLIGT, jag var med som ungdomsledare och fick ha ansvaret för alla "göteborgs barnen", under tiden vi ungdomsledare tog hand om barnen så var föräldrarna på föreläsningar. Det var jättemysigt och roligt. På kvällarna umgicks vi ungdomsledare, det blev många skratt och det märktes hur välbehövligt det är för mig att träffa andra med diabetes.

Alltid på lördag förmiddag är det produktvisning från olika diabetes företag, det är fantastiskt att se hur mycket spännande som finns inom diabetesvärlden, på produktvisningen sålde jag sötisar och livetslöv, man måste ju passa på så att det händer något hos diabetesfonden.

Helg 3 var också på lysestrand och det var familjediabetesläger även det, lägret hade samma upplägg som förra helgen bara att det var olika barn. Jag hade ungdomsledar uppgift men sen hade jag även en annan uppgift, jag skulle föreläsa om attleva med diabetes för föräldrarna means dom andra barnen och ungdomsledare hade disco. Det var jätteuppskattat för föräldrarna att lyssna på någon som "been there done that", jag hoppas jag kunde bidraga till något positivt för dom. På söndagen var Niklas Hocker där från Idol och spelade för oss och barnen, när han spelade Chris Medina- What are words , smälte mitt hjärta,tårarna föll och ja, det var såååå fint!

För barnen spelade han massa roliga barnlåtar också :)

Oj vad roligt det varit med alla läger!

Kram Linda



Niklas Hocker förbereder sig för att uppträda för barnen :)

Har ni pump och vill vara med och påverka för rätten att inneha en insulinpump?

Gå in och publicera text om erat liv med pump + bild på eran pump, vi måste synas! 

Jag har ju själv inte pump men jag tycker absolut att alla diabetiker som har behov utav pump skall ha det utan tvekan!

http://www.insulinpumpen.blogspot.com/




Kram Linda 

Boken om mig finns i min mammas bokhylla den handlar om alla hennes tre barn, hon har skrivit i den efter allas födelsedagar.Jag kan alltså läsa om när jag började gå, mina första kompisar, mina första ord. min tolv årsdag jaa ni fattar.

Jag funderade för hur jag skulle beskriva mig själv, alltså min egen självbiografi. Jag tror den skulle blivit lång men faktiskt ganska intressant. Livet med diabetes är en otrolig resa som jag lärt mig otroligt mycket på men det är ju gärna en kunskap jag kunnat vara utan också. Att leva med diabetes kommer jag aldrig aceptera men jag kommer respektera att min diabetes finns där och göra det bästa utav situationen.

Hmm, min självbiografi alltså...Livet med diabetes, det är väll det som skiljer mig från andra, och eftersom jag inte ens kan jämföra mig med en annan som har diabetes eftersom sjukdomen är så inviduell så är jag verkligen unik, men vem är inte unik egentligen? Ingen är den andra lik. Men jag hade nog gått igenom min skoltid, problematik som uppkom i skolan, att jag för det första inte var välkommen för att jag behövde en personlig assistent har satt spår i mig som jag ibland får jobba på att sudda bort, påminna mig själv om att jag är precis lika bra som vem som helst, min diabetes styrs ibland utav okunskap, jag är rädd för vad folk skall anse om den, är det någon som tycker jag är "läskig" för att jag måste ta sprutor? Kvinnan på mcdonalds en gång var tvungen att gå eftersom hon var spruträdd och jag hade suttit vid bordet jämte och tagit min spruta nära henne, ja vad skall man säga liksom? - Var glad att det inte är du som behövde ta spruta för att ha möjlighet att äta din hamburgare, det måste jag göra 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Eller skräckturen när jag var i femte klass och blev dålig på skolbussen påvägen hem från en klassresa, skolbussen var utan lärare på, givetvis prickar jag in rätt dag att bli för låg på. Osäkerheten för när det skulle hända nästa gång gjorde mig osäker.

Resan att lära Shiva känna av mina låga och höga blodsocker har varit jättespännande, kan ni tänka er att en hund kan känna allt detta? Hon kan idag hämta min blodsockermätare på komando, ge mig mitt dexxtrosol om jag är i behov utav det och finnas som ett dagligt stöd i min vardag, en riktig trygghet.

Men något jag måste påminna mig om är att jag för det första är Linda Barknertz som är duktig på kommunikation, jobbar som personlig assistent och tycker om hundar. Diabetesen skall vara en liten del av mitt liv, jag vill motverka alla fördomar, sträva efter ett bra liv trots min diabetes, det gäller att hitta den balansen. Alla jobbar med något personligt i ens liv, jag jobbar med att acceptera min diabetes.