Jag är så
Incidenten för två årsedan sitter fortfarande inpräntad i mitt huvud, mitt psyke vägrar förstå att jag bara hade otur. Jag är rädd för ketonerna dom är min diabetes värsta fiende. Just den gången hade jag prickat in den dagen då alla i min familj var borta på sitt håll. Mamma fick dåligt samvete för att hon inte hade på mobilen, men hur skulle hon veta att pumpen skulle gå sönder? Jag är ju också myndig så hon har ju inte den plikten längre försökte jag berätta. Men mamma blev ändå förtvivlad att hon inte hade kunnat hjälpa mig. Jag fick tag i brorsan som hjälpte mig att tillkalla ambulans. Världens bästa storebror, en kompis skjutsade dit honom, bror min va nog också rädd under bilresan hem till mig den gången!
Det här med att vara inkopplad och låst till pumpen det bekymrar mig också, men någon smart person som jag pratade med för ett tagsedan sa att h*n såg det ur ett hälsoperspektiv och kan h*n må bättre av pump så kanske det är värt det? H*n hade rätt att uttala sig om det eftersom h*n också är diabetiker. Icke-diabetikers åsikt i frågan bryr jag mig inte så mycket om i detta läget faktiskt. Utan diabetessköterskans, hon e grym och kan allt om det. Hon har det rätta tänket och kan sätta sig in i min situation.
Vad tycker ni om pump vs sprutor diskussionen?
Kram
Jag har haft typ 1-diabetes i 25 år och har haft pump i nio år och är helt såld på pumpen. Skulle aldrig byta tillbaka till pennor. Dels är det ju som du skriver flexibiliteten man får med pump och känslan av att nästan leva ett normalt liv och sen ligger i alla fall jag mycket jämnare och bättre i bs med pump än med pennbehandling.
Innan jag började med pump hade jag problem när jag skulle träna då jag var tvungen att ha ett bs på mellan 10-15 för att jag inte skulle få känning under träningspasset och jag hade alltid problem när jag spelade golf med att jag fick känning på känning. Med pump är det ju bara att ställa ner dosen nån timme innan träning, sen brukar jag ta av mig pumpen när jag tränar och det funkar jättebra för mig och sen ev. ta nån enhet när jag kopplar på pumpen igen. När jag spelar golf drar jag ner dosen så jag bara får 20 procent av normaldos och i slutet av rundan får jag sätta den på normaldos och ta nån extra enhet och det funkar klockrent.
Nackdelen med pump är ju att man alltid måste ha den med sig och att man kan bli lite begränsad i klädvalet. Klänning utan fickor funkar inte så bra för mig. Finns en hållare man kan ha på låret, men pumpen åker bara ner för mig då. Sen är ju också nackdelen som du skriver om pumpen krånglar eller går sönder att man kan bli ställd, men det har inte jag haft problem med med min nuvarande pump. Har en Animas och det är jättestor skillnad på den och pumpen jag hade innan som var typ den billigaste och enklaste pumpen på marknaden. Med den hade jag ofta problem med att det blev stopp i slangen eller att kanylen åkte ut. Med min animaspump har jag i princip aldrig problem men jag har alltid med mig extra slang och kanyl och en insulinpenna om något skulle hända. De få gånger jag har fått använda insulinpennan är när jag har åkt till jobbet och har glömt att byta ampull i pumpen (trots larm i pumpen)och då har jag istället tagit "penninsulin" till måltiderna.
Jag har pump och är väldigt nöjd. Du borde våga! Jag tror att det skulle ge ditt liv väldigt mycket kvalitet om du redan klarar av sjukdomen på sprutor. De låga morgonvördena du beskriver i nyare inlägg kan helt fås bort genom att man kan sänka bassldos under vissa natt-timmar. Min pump som jag fick för 11 år sen har gjort livet 1000 ggr lättare även om jag tyvärr knappt orkar leva. Ska försöka ta tag i konsultation för transplantation så fort kroppen orkar och se om det kanske kan lösa livet.
