Under mina år som diabetiker har livet kretsat kring, mat, man skall äta när man ligger lågt, äta för att inte bli låg, äta eftersom klockan är slagen 5 osv. Det har ibland blivit lite "mycket" för mig för ingen människa är ju perfekt och alla "Syndar" ibland men i mitt liv så får jag ju alltid en "hämd" av diabetesen efteråt genom ett sky högt blodsocker,stora nattliga svängningar jaa ni fattar.

Ibland när ångesten blir stor kring diabetesen kan jag bli väldigt analyserande angående min diabetes ochtänka mycket,bore jag göra detta? Varförskall jag egentligen äta denna? borde jag sluta med godis? osv..

Min diabetessköterska sa något väldigt smart och intressant sist som jag verkligen tog till mig, "det finns egentligen ingen diabeteskost Linda, det är insulinets uppgift att hjälpa dig äta vad du gör". Det kändes skönt att höra och när det känns jobbigt och man får lite "ångest" över vad man tänkt äta så skall jag tänka på hennes ord, hoppas dem fastnar.

Men något som också är viktigt är ju att tänka på hur mycket man äter tror jag, min pojkvän har en stor passioni honung och tar väldigt gärna en smörgås med honung på, det skulle ju bara vara onödigt för mig eftersom jag faktiskt inte tycker det verkar så gott heller och det bara innehåller socker, eller som den där stora "Sockerglassen" på Liseberg (hmm, heter det sockervadd???) , det känns ju också bara onödigt och en jobbig process att ta insulin till.

Ibland kan jag vara så nyfiken hur ni "vanliga" människor resonerar kring mat, men då kanske man tänker på vikten istället?