Ja igår kväll var ingen rolig dag, tydligen har pumpen inte doserat insulin till mig så var ju hög hela dagen men kände ändå att jag hade kontroll över det, tills klockan blev runt 18:10, blev illamående,ont i magen,började kräkas och ja operation kaos hade bara börjat. Ringde min bror som snabbt som attan ringde en kompis som kunde köra bort honom till mig, jag hade sådan kolosal otur att mina föräldrar som bor våningen över var borta och Rickard jobbade över till klockan 20. Men brorsan sprang ner och fick hämta ut nytt insulin på apoteket, apoteket var stängt men han bankade på dörren eftersom dom precis hade stängt, han fick ta ut insulin åt mig trots att fullmakten inte var registrerad än och sedan begav sig dom hem till mig för att hjälpa mig.

Jag kontaktar min diabetessköterska Maria (underbara Maria har gett mig hennes telefonnummer och sagt att jag får ringa hur mycket jag vill, det tänker jag verkligen inte missbruka men detta var ett extrem fall och jag visste inte vart jag skulle vända mig). Hon ordinerade lantus istället för att krångla med pumpen samt snabbverkande novorapid. Sen så sa hon att vi måste ringa 112 och få ambulans eskort till närmaste sjukhus. Min underbara bror ringer 112 och ber om en ambulans, som är här kanske på 5-10 minuter. Dom var supershyssta och hjälpte mig ner till varberg. Jag fick en liten ambus nalle hihih :-)

Väl i Varberg får jag dropp för att spä ut kroppen och få bort ketonerna, Rickard kommer ner,kramar om mig och lovar att allt skall bli bra, älskade underbara vad jag älskar dig!! Jag ligger på sjukhuset och börjar känna mig relativt ok igen men läkaren anser att mina värden är för dåliga och jag får stanna över natten, jag ber Rickard att han skall stanna med mig, vilket han sa att han självklart gör men det fick han tydligen inte enligt doktorn, Så rickard och min bror får åka hem och jag blev kvar i varberg, oj vad ensamnt det kändes att ligga i det där kalla vita, sterila rummet, när dom gått kom tårarna, hjälp va rädd jag var, aldrig legat på sjukhus själv innan. Får komma upp till IVA avdelningen och dom som mötte upp mig var supertrevliga och jätteproffesionella, dom kände nog min rädsla och undersköterskan stannade hos mig på rummet och satt som stöd, vilket kändes jätteskönt.

på sjukhuset blev det ju en del blodprov vilket jag tycker är SÅÅÅ obehagligt, men dom var så professionella så det gick bra. Hade ju inte så bra värden men det började sakta stabilisera sig under natten, natten har inte varit mycket sömn och jag blev kvar till cirka klockan 15, sen kom pappa och hämtade mig.

Kan säga att mitt förtroende för pumpen är som bort blåst, uch vill aldrig mer se den känns det som. går på lantus och novorapid nu.

Har tagit ledigt imorgon för att få lite tid att stabilisera mig, känns skönt. Nu vill jag bara ta det lugnt...

Nått knasigt som hände på sjukhuset var att mitt körkort försvann på akuten, hade det för att legitimera mig men sen är det ingen som vet vart det tog vägen, så jag får bege mig till polisen imorgon och anmäla att det är borta..

Kram på er