Linda tankar..

Att resa och se världen lockar många, att resa och se världen hindrar många diabetiker också, inte för att man inte skulle klara av det för det skulle gå galant det är jag helt övertygad om. Men man är lite rädd, rädd för vad som kommer hända, vi i alla fall jag som diabetiker är beroende utav planering och det gör att jag ibland avstår sådana saker som att bestiga kebenekaise eller vandra en vecka i fjällen, vad gör jag ifall jag blir låg? för låg? Vem kommer hjälpa mig? Är det jag som är feg?

Att vara så beroende utav hjälp och göra sig självständig är en svår kombination, att flytta hemifrån lockar otroligt mycket, men att bo ensam gör mig lite rädd, men jag har ju Shiva? Älskade rara Shiva, fast ändå??

ehh aa, detta inlägget beror nog på att jag tar studenten om två veckor och inte har någon aning om vad jag skall ta mig till riktigt..

Någon som har något förslag vad jag kan göra efter studenten?

Jag skulle helst vilja göra något med hundar...

Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0