Hej hej!
Hittade denna artikeln på internet, tänkte att ni kanske ville läsa, den är för två årsedan iofs men det kan alltid vara skoj:)
//Linda
| | 
2007-07-09 04:01
Sjukdomen styr Lindas vardag
Hela familjen påverkades när en av döttrarna fick diabetes
Planering, planering, planering. Det är vad som gäller för Linda Barknertz, 16 år. Hon har haft diabetes i elva år nu och måste hela tiden tänka på när och hur mycket hon äter, och på vilken insulindos hon ska ta. Storasystern Helena är ett stort stöd och en bra reskamrat.
Åsa. Linda Barknertz från Åsa var fem år när hon fick diabetes typ 1. Hennes vardag ändrades i ett slag och på den tiden var det en massa saker som man absolut inte skulle äta. Godis var en sak och hon kommer ihåg hur det kändes när syskonen fick godis och inte hon.
- Mamma kompenserade mig alltid med lek-saker, jag hade en massa dockor och alla Barbietillbehör som fanns, säger hon.
Istället för påskgodis fick hon paket med Barbiehästar och Barbiebilar, då när sjukdomen just brutit ut. Syskonen lärde sig snabbt att gömma undan sitt godis så att det inte blev orättvist.
Varför sjukdomen kom är det ingen som vet. Ett okänt mysterium kallar Linda den. Ibland har den som drabbas av diabetes typ 1 sjukdomen i släkten, men oftast är det som i Lindas fall inga nära släktingar som är drabbade.
Symptomen är bland annat trötthet och en väldig törst.
- Man vill vara med och leka men orkar inte, och så huvudet under vattenkranen hela tiden, säger Linda.
I dag är synsättet på diabetes helt annorlunda än då när Linda blev sjuk. Forskningen har gått framåt och om Linda bara planerar och har koll på sitt blodsocker kan hon äta det mesta. En fika på glasskafeét i Åsa kan planeras i förväg så att hon har mycket insulin i kroppen. Och innan hon går på någon energikrävande aktivitet behöver hon äta. Hon tar insulinsprutor vid varje måltid och en långtidsverkande spruta som håller insulinet jämnare fördelat under dagen.
Slarvar hon får hon för högt blodsocker. Då blir hon trött, ledsen och irriterad och måste äta något för att inte bli ännu sämre.
- Ofta kan vi skratta åt det efteråt. Hon vill verkligen göra mat själv men kan inte så som hon är då. Då bli man bestämd och säger nej, nu sätter du dig ned så lagar jag, säger Helena.
Hela familjens vardag har förändrats genom att Linda fick diabetes. De tre syskonen har en nära relation, Linda, Helena och storebror Henke som har flyttat hemifrån nu.
- Hela familjen blev tajtare när allt hände 1995, och det har hållt i, säger Helena.
Eftersom det bara skiljer ett par år på systrarna i ålder gör de mycket tillsammans. Och Helena håller alltid Linda sällskap när diabetesen gör att hon måste gå iväg från kompisarna och äta något på konstiga tider eller äter light-glass när de andra äter något annat. Då tar även Helena samma light-glass.
- Om vi är ute och äter med familjen och det inte finns light-läsk beställer alla Ramlösa, det är självklart, säger Helena.
Resor är ett stort intresse både för Linda och Helena. För två år sedan åkte Linda på språkresa till Spanien med en kompis som också har diabetes, och förra året var Linda och Helena själva i USA.
- Pappa och jag träffade ledaren på språkresan innan och pratade, och vi två kompisar hade stöd av varandra. Största problemet var om jag skulle ha den korta kjolen och vilket linne jag skulle ta till. Det var jättekul.
Att ha en syster så nära i ålder som kan hjälpa till är förstås en trygghet när man är på resa. Om inte Linda kan ta sprutan vet Helena hur man gör.
- Men om jag inte hade haft henne hade jag åkt ändå, bara för att visa att jag kan, säger hon.
|
|
