Idag började dagen med en promenad i skogen med både Willma och Shiva. Jag har passat mamma och pappas hund nu medans dom är i Thailand. Men idag på eftermiddagen var det syrrans skift så då får hon vara hundvaktare för lilla willma några dagar <3.

Sen var det skola och då började kaoset, jag satt på föreläsningen, hängde inte med alls i vad jag skulle anteckna, vad som stod på powerpointen och knappt syftet med föreläsningen. jag satt och smsade med min syster och sa att jag kände mig "dålig" inte fysiskt utan psykist, när jag tillslut förmådde mig att ta ett blodsocker så såg jag ju att det var alldeles för högt, vilket resulterade i ett negativt skolengagmang och förståelse. Oftast blir det så när jag ligger högt, jag känner mig faktiskt ganska "värdelös", ja visst låter det knasigt men det är en känsla jag får. Lite insulin gör väll susen tänkte jag, men inte tusan gjorde det det..Bråkat med höga värden hela dagen....åkte hem, gluttade in på Starbucks som öppnat på centralen men det fanns inget som passade mig och mitt höga blodsocker så fick vackert bara gå vidare, sätta mig på pendeln och åka hem, där väntade ju mna två favorithundar som bemötte mig med glädje. Shiva tittade doc lite suspekt, sniffade med nosen och uppmärksammade mitt tragiska blodsockervärde. Duktig vovve. Jag la mig på sängen och sov, brevid mig hade jag mina två tryggheter. Ni vet väl att Willma som liten också uppmärksammat mitt blodsocker mitt i natten och på det sättet räddat mig från en kraftig känning på natten som kunde slutat riktigt illa.

Vila vila vila, dricka,dricka,dricka,insulin,insulin,insulin...

Syrran hämtade willma, jag och Shiva gick på promenad. Blodsockret bråkar fortfarande..Jag ger upp, lägger mig i sängen och pustar ut, det är jobbigt med höga blodsocker, infektion på G kanske?

uch!

//Linda