Kära jag..

Jag blev grymt imponerad över filmen på youtube "Kära sextonåriga jag", jag skulle också vilja ringa tillbaka till mig som tonåring och berätta saker, det hade varit lättare att ta sig igenom om man visste att det skulle bli lättare och bättre.

Såhär skulle mitt brev se ut:

Kära 16 åriga Linda, du är duktig och du är stark, tro lite mer på dig själv, du orkar! Det kommer bli lättare med tiden att leva med din diabetes och ibland kommer den kännas som ingenting och ibland gör den dig ständigt påmind. Du kvalar i valet mellan pump och pennor, behåll pumpen, lita på den den får dig att må bättre än pennorna.kopplar du av den så kommer det dröja innan du får på den, jag har inte på den idag för att jag misslyckades när den skulle sättas på i 20 års ålder, den gick sönder, jag hade otur men känner mig tveksam till om jag kan lita på den igen. Behåll den på så slipper vi slösa en massa tid på sådana saker, jag saknar pumpen idag men kan inte lita på den, det kunde jag ju då, jag önskar att jag aldrig kopplade av den.

Be om hjälp ibland du underbara tjej, ta inte på dig allt själv, det orkar du inte i dagsläget. Du har så mycket tankar men jag lovar dig lev i nuet, fundera inte en massa och försök ha kul istället.

Låt inte diabetesen stå ivägen, du fixar det mesta. Du är bara lite försiktig. Res och njut, det kommer inte bli några bekymmer i tullen, promice :-)

Och vet du vad? Du kommer också klara av att bo i en egen lägenhet, ibland kommer du dock känna dig lite otrygg för du undrar hur du skall kunna få hjälp om du behöver hjälp? Du kommer vara tvungen att respektera den känslan, den kommer nog inte släppa. Men du underlättar det för dig genom att ringa mamma, hon vet inte lika mycket om diabetes som hon gjorde när du var liten men hon är ju trots allt sjuksköterska, hon ger dig goda råd. Sen kommer du få en trygg fyrbent vänn som stöttar upp i dessa otrygga situationer, bara genom att hon lägger sin nos i ditt knä kommer tryggheten sakta men säkert tillbaka. Lita på dig själv, du är duktig, du kan!

Respektera din diabetes och stanna hemma när det känns för tufft, vila,vila,vila...Det är också viktigt.

Kram snart "21 åriga jag"


Det kommer bli  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0