Läste på min vän och kollegas blogg Nora (noragyll.blogg.se) om hennes upplevelser och tankar ang byte till vuxenmottagningen från barndiabetesmottagningen. Hennes berättelse kan jag inte rabbla här så den får ni läsa själva men tänkte ge lite tankar om min övergång från barnmottagningen till vuxen.

Barnmottagningen var som mitt andra hem dom kände mig utifrån och in, stöttade,skrattade med mig, rådde mig till olika saker, hjälpte mig, föreläste för mig och ja var som en familj skulle jag säga. Min diabetessköterska Birgitta blev någon jag verkligen såg upp till, mina föräldrar ordnade så jag fick åka till den "kände diabetesläkaren" Ragnar Hanås för besök och en gång när han gav mig en rekomendation som var en stor förändring så sa jag, Men Ragnar vad säger Birgitta om detta?? Så jag skulle allt höra med henne först så Ragnar visste vad han pratade om haha det spelade ingen roll för mig att han var stor och "erkänd" diabetesläkare, Birgittas ord var lag så mamma fick snabbt som attan boka in ett besök hos Birgitta så jag kunde konversera med henne om Ragnars rekomendation ;-)

Nu är Birgitta en person som kom på min student, uppvaktade mig på min 20 årsdag genom att komma på mitt kalas och är även aktiv i diabetesföreningen här i Kungsbacka som jag också är ordförande i.

Så ja Birgitta blev en mycket betydelsefull person i mitt liv och det var tufft när hon inte längre skulle ha huvudansvaret över mig och min diabetesbehandling och jag sköt på det VÄLDIGT länge innan jag tog mod till mig att lämna min trygga barnmottagning, Birgitta har lovat att jag alltid får vända mig till henne om det är något, känns tryggt!

Besöket på vuxenmottagningen gick ju jättebra och fick en underbar diabetessköterska där som heter Maria, hon har verkligen fått mitt förtroende och är ett stort stöd idag, det tog ett tag för mig att lita på henne och självklart behövde förtroendet byggas upp och en kontakt behöver ju absolut etableras. Men Maria vann mitt förtroende och hon har tagit samma iniativ som Birgitta har gjort genom att man alltid får ringa henne (dock skall det ju absolut inte missbrukas, bara nödfall som då när jag fick åka ambulans, då var det hon som ordinerade att vi skulle kalla på hjälp), när jag skaffade pumpen ringe hon mig från sin mobiltelefon på kvällen för att kontrollera så allt verkligen fungerade för mig. Hon är så snäll och hjälpsam, rätt människa på rätt plats).

Självklart känner jag att ansvaret är mer mitt och självklart kändes det konstigt att vara så stor så jag fick ett högkostnadskort och att det är på mitt ansvar att ta blodprov mm, men tack vare att Maria gjort min övergång så himla bra känns det faktiskt relativt tryggt.

Stor eloge till diabetesmottagningen i Kungsbacka =)

Kram