Allt skall vara så stabilt, svårt att hålla balansen men trillar man så är det dags att klättra upp igen!

Sjukdomen gör mig ibland galen eftersom man inte kan släppa den ur tanken, igår när jag och Rickard skulle ta en promenad tillsammans med Shiva började promenaden helt ok, hade legat på 16 på morgonen så tyckte det skulle passa bra med en promenad men när vi gått en stund känner jag "spagetti benen" börja verka och att benen inte riktigt vill bära mig, tar värde och ligger på 5.6 vilket är ju ett bra värde men känner att det inte kommer stanna på en stabil 5 utan fortsätta neråt, benen vill inte bära mig och huvudet vill inte koppla av, jag ber Rickard att vi skall gå hem, paniken går i kroppen, blir tryggt att komma hem. Tar en dextro,två dextro klarar gå hem, där servar Rickard med mjölk och allt känns bra igen. Att alltid förbereda sig och alltid tänka innan man gör något blir omständigt men det går och det går lättare när man planerar, ibland skiter sig plane, då gäller det att ta till plan B. Denna gången i mitt fall dextro,strunta i promenaden och hem för att få upp sockret stabilt igen.

Igår var det ju långmiddag med MUF vilket resulterar i ingen mat jag är van vid och ingen mat tid jag är van vid, vilket resulterar i att jag får knapra på gott och blandat godis och maten serverades klockan 21:00, vilket jag absolut inte är van vid. Men det gick 1 till Linda 0 till diabetes. Gött!

Idag vaknade jag på 26.2, tråkigt och jobbigt. Ställde in Shivas träning och umgås med henne här istället.Träningen blir på fredag istället.

Linda