Att berätta om diabetesen

Jag har tänkt på det där med att man alltid skall vara öppen och berätta att man har diabetes, det tycker jag också är jätteviktigt just för att man faktiskt sätter andra i en otrolig knipa om man skulle bli dålig av lågt blodsocker, dom andra kommer ju stå handfallna och undra vad som händer medans snabb handling egentligen behövs.

MEN hur nedrans lätt är det att vara öppen med sin sjukdom när folk tror man fått sjukdomen av att ha ätit för mycket godis? Läste senast idag på ett blogginlägg som var så felaktigt så det är inte sant, det handlade om diabetes och godis och att godiset skulle framkallat diabetesen. Typ 2 kanske men absolut INTE typ 1. Det är farligt med sådana fördomar.

Jag brukar försöka berätta om min diabetes genom att berätta om mitt engagemang i diabetesförbundet, ordförandeskapet i Kungsbacka diabetesförening och göra det ganska positivt, det är inte många gånger jag vågar berätta om man haft en fruktansvärt jobbig diabetes natt,svängande socker mm. För direkt kommer fördomarna, vad gjorde du för att det skulle bli så??Ibland vet jag ju inte vad som har hänt? Kanske stressade för mycket? sovit för lite?tagit för mycket insulin/för lite insulin?ätit fel?motionerat för lite/mycket? Jaa vill ni veta alla teorier??

Känns ibland som man skall berätta en hemlighet som någon faktiskt skall "förtjäna" att veta, den känslan gillar inte riktigt jag. Diabetesen är ju en del av mig (tyvärr) och måste acepteras men vad gör man för att få acceptansen?

Hur gör ni när ni vill berätta om diabetesen??

Linda



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0