Hej!

Denna morgon startade i full fart uppåt, när jag inte har en tid att passa på morgonen ex, jobb,körskola, Shiva träning osv ställer jag ändå klockan på 8:30 så man inte skall sova bort hela dagen och även hinna före ett blodsockerfall.

Idag hann jag inte det, stängde av klockan 8:30 och vaknade 9:45, ingen hitt för diabetikern Linda. Huvudet blev tungt och snurrigt (det ringer klockor i huvudet sa jag alltid när jag var liten thihi), benen hakade efter och jag hann inte ta blodsocker. Men lågt det va det. suck!

Så tack gode gud för att det fanns en risifrutti i kylen, fick slängt i mig den så man kvicknade till lite, det känns lite mer "risky" när man skall klara sig själv ur en känning, när jag får lågt värde blir jag otroligt otrygg och vill inte vara ensam ( bra att jag har Shiva va?? hihi). Jag kommer ihåg en gång när Rickard hjälpte mig ur en känning, jag lämnade inte hans sida på hela kvällen haha..stalker flickvän :-)

Och när jag ligger lågt så ÄLSKAR jag mamma haha, stannar gärna i mammas trygga förvar hela dagen efter en svår känning, mamma är den enda som helt till 110 % vet och kan, vi har ett speciellt band, och har hängt efter varandra i med och motvind under hela diabetesen.

Är det någon mer som känner sig så fruktansvärt otrygg när man ligger lågt??

Linda