Idag på eftermiddags promenaden träffade jag och Shiva på hennes värsta ovänn som gör henne såååå nervös,skällig och dragig. Nämligen katter!

Katten var inte rädd för hundar dock så den stod på gatan vi var tvungna att gå över så jag passade på att träna Shiva i kattmöten, hon skällde morrade och drog. Jag höjde inte rösten men var bestämd, klappade på henne och sa att hon var duktig när hon inte skällde. Satte mig ner brevid henne.

Tillslut när katten hade försvunnit fick Shiva lukta på stället där katten hade varit för att få sig en uppfattning om va det är för läskig krabat som hon är så fruktansvärt reserverad mot.

Jag tänker se till att vi möter på massa katter så hon får träna på dem, inte tusan tänker jag ha en hund förresten av livet som inte tål katter neeeij!

Ibland är det bra att hjälpa hunden med saker den är rädd för, stötta upp den och visa att det inte är så farligt.

Det hjälper inte hur mycket jag än skulle gapa och slita i kopplet, här behövs det en lugn och sansad matte :-)