Intervju,fika,busstur,rådet jaa dagen har varit händelserik :-)
Hej hej!
Idag började dagen med att jag mötte upp Pontus, en kille som varit med mycket som deltagare på mina läger. Han hade åkt ifrån Örebro för att göra en intervju med mig om diabetes. Det var hans projektarbete på gymnasiet som han gjorde och arbetet handlade jättemycket om hur man lever som diabetiker, vad som är jobbigt, vad som är bra, vad man skall tänka på osv. Han gjorde arbetet till lärare, fotbollstränare, scoutledare jaa ni fattar, för att dem skall förstå diabetikern när den kommer in i lärarens grupp. Jag tycker det var ett bra arbete han valt att göra, det arbetet behövs för det är många i olika lärar och ledar positioner som står handfallna när det kommer en diabetiker i gruppen.
Jag tycker att man som ledare och lärare skall framför allt visa respekt för diabetikern, hur behandlar den sin diabetes? Hur fungerar det? hur skall man lägga upp träningen?Kommunikation är otroligt viktigt. Men jag tror också att man skall ställa lite krav om man tex är tränare, behöver man äta innan träning,då skall diabetikern ha ätit innan träning, kan inte diabetikern äta innan träning av någon anledning tex att den får håll, då får man tillsammans hitta något som fungerar. Ett aktivt engagemang tror jag på! Visa att man bryr sig.
"Jag vill att du är med på träningen för du gör så himmla bra ifrån dig, men för att göra bra ifrån dig måste du ha ätit och kollat blodsocker innan, precis som du tar på dig benskydden, det skulle du väll inte strunta i??"
En sådan där enkel kommunikation tror jag att en tränare kommer långt med!
Och vet ni vad Pontus hade tatuerat in på handleden?? Diabetesloggan! Hur coolt som helst ju. När jag är ute på krogen så står det alltid diabetiker i båda mina händer, men att ha diabetesloggan på handleden 24 timmar om dygnet borde ju vara superduper bra! Men det gäller ju att folk känner igen den. Och så är jag lite för feg för att tatuera mig haha...
Efter intervjun så gick vi och mötte Anja också en tjej som varit med på mina läger många gånger, vi satt på Café allihoppa och bara pratade och skrattade. Jag märker hur starkt behov jag har av att träffa andra diabetiker och hur bra jag mår av det!
Efter detta gick jag och mötte Björn och tog därmed bussen till Linköping som tog hela fyra timmar från göteborg gaah..Väl framme gick vi och checkade in på hotellet sen träffade vi dem andra som hade anlänt idag och gick ut och käkade, välbehövligt för en trött och hungrig Lindis...
Nu skall jag sova, imorgon börjar mötet, det skall bli skoj!
Kramar Lindis <3
Idag började dagen med att jag mötte upp Pontus, en kille som varit med mycket som deltagare på mina läger. Han hade åkt ifrån Örebro för att göra en intervju med mig om diabetes. Det var hans projektarbete på gymnasiet som han gjorde och arbetet handlade jättemycket om hur man lever som diabetiker, vad som är jobbigt, vad som är bra, vad man skall tänka på osv. Han gjorde arbetet till lärare, fotbollstränare, scoutledare jaa ni fattar, för att dem skall förstå diabetikern när den kommer in i lärarens grupp. Jag tycker det var ett bra arbete han valt att göra, det arbetet behövs för det är många i olika lärar och ledar positioner som står handfallna när det kommer en diabetiker i gruppen.
Jag tycker att man som ledare och lärare skall framför allt visa respekt för diabetikern, hur behandlar den sin diabetes? Hur fungerar det? hur skall man lägga upp träningen?Kommunikation är otroligt viktigt. Men jag tror också att man skall ställa lite krav om man tex är tränare, behöver man äta innan träning,då skall diabetikern ha ätit innan träning, kan inte diabetikern äta innan träning av någon anledning tex att den får håll, då får man tillsammans hitta något som fungerar. Ett aktivt engagemang tror jag på! Visa att man bryr sig.
"Jag vill att du är med på träningen för du gör så himmla bra ifrån dig, men för att göra bra ifrån dig måste du ha ätit och kollat blodsocker innan, precis som du tar på dig benskydden, det skulle du väll inte strunta i??"
En sådan där enkel kommunikation tror jag att en tränare kommer långt med!
Och vet ni vad Pontus hade tatuerat in på handleden?? Diabetesloggan! Hur coolt som helst ju. När jag är ute på krogen så står det alltid diabetiker i båda mina händer, men att ha diabetesloggan på handleden 24 timmar om dygnet borde ju vara superduper bra! Men det gäller ju att folk känner igen den. Och så är jag lite för feg för att tatuera mig haha...
Efter intervjun så gick vi och mötte Anja också en tjej som varit med på mina läger många gånger, vi satt på Café allihoppa och bara pratade och skrattade. Jag märker hur starkt behov jag har av att träffa andra diabetiker och hur bra jag mår av det!
Efter detta gick jag och mötte Björn och tog därmed bussen till Linköping som tog hela fyra timmar från göteborg gaah..Väl framme gick vi och checkade in på hotellet sen träffade vi dem andra som hade anlänt idag och gick ut och käkade, välbehövligt för en trött och hungrig Lindis...
Nu skall jag sova, imorgon börjar mötet, det skall bli skoj!
Kramar Lindis <3
Kommentarer
Postat av: Fia
Har inte förstått riktigt det där med att tatuera in diabetesloggan..som du skriver så vet ju inte så många heller vad den står för så det känns lite "onödigt" att ha den + den är ju inte direkt snygg så jag skulle aldrig tatuera in den :p
Trackback
