Glad Linda

vrf skulle inte pump va bra kram

Hej Linda!

Jag är mamma till en 9-åring som fick diabetes när han var drygt två år. Han har tagit sprutor fram till i december -09 då han äntligen fick en pump. Vilken lycka, vi kunde inte fått en bättre julklapp! Säger "VI" för det kändes som att allt blev mycket lättare för oss alla men den som var gladast var nog min son. Vi byter nål varannan till var tredje dag och Gabriel slipper alla dessa stick som han var sååå trött på! Han bär sin pump runt midjan i en liten midjeväska men det finns ju andra alternativ. Kan kanske inte påstå att HbA1c har blivit mycket bättre men svängningarna mellan jättehögt och lågt är mycket bättre. Intressant att läsa din blogg för man har ju lite funderingar själv redan nu hur det kommer vara när han blir äldre. Ha det bra och lycka till!

hej! jag har haft diabetes sedan jag var tre (1997) och jag fick pump 2007. när vi tog upp att jag ville ha pump var det faktiskt så att min sköterska sa att "nej det funkar nog inte för dig, eftersom du simmar, du får koppla bort den för mkt" . men vi stod på oss och til sist så fick jag min pump. jag hade haft den bara några timmar efter att jag lämnat sjukhuset och jag tyckte redan att det kändes bättre. jag hade ändå hållit mitt blodsocker relativt jämnt, bortsätt från att jag alltid alltid var hög på morgonen. i vilket fall som helst så har den hjälpt mig otroligt mkt. och det är inte alls ngra problem att koppla bort den 1-2 timmar bara man har blodsokcret under kontroll.

för mig funkade det, men du får såklart göra som du vill :) ha det bra:)

Hej Linda,

Har du chansen att testa pump så är mitt råd att göra det.



Sonen som är 17 år har hade haft diabetes i 10 månader när han fick sin pump och han skulle inte vilja bli av med den. Livet blev såå mycket enklare för honom.



Om jag minns rätt så fick han "låna" pumpen först och efter 3 månader bestämma sig för om han ville behålla den.



Mvh Katarina

Ja man kan se olika det där med pump....Själv har jag haft diabetes i 10 år och har haft det kanon jobbigt...ibörjan kunde jag inte ens gå en promenad....idag tränar jag 3-6 gånger i veckan. Ibland får jag stå över för en jäkla känning, oftas är det en stor som jag kallar det,då är det hjärtklappning och kroppen är svag som man har 40 graders feber, kroppen är livlös.Men pump vill jag inte ha...jag får panik känslor som att det är någe som sitter fast hela tiden, verkar kanonbra, men jag fixar det inte...har bara panik då jag ska bära en dosa i 3 dygn för att kolla sockret.Jag kämpar som en tok med sockret. Ibland sätter man sig bara ner och gråter floder, men oftas är jag en glad tjej på 41 år som skrattar så mkt... Ha det så bra och kramar i massor till dej

Hej, hittade hit via aftonbladets artikel.

Kul med en diabetesblogg, jag startade själv en, men sen gav jag upp den och bloggade vidare vanligt. Har själv diabetes sen 11 år tillbaka, och är nu 23. Din kommenter att det vore skönt om diabetesen kunde ta semester är klockren, tänk om den ändå kunde göra det, om så bara för en dag :)



Ang. pump så skulle jag rekommendera dig att åtminstone testa om du får chansen.

Jag testade första gången när jag var ca 13-14 år, då var det absolut inget för mig, jag hatade att ha den där "dosan" där och tyckte den var ful och ivägen. Men min diabetes strulade enormt mycket och när jag var 18-19 så bestämde jag mig för att ge det en ny chans, och det var mitt bästa beslut.

Nog för det fortfarande inte går klockrent, men jag har fått ner mitt hba1c från hela 14(!) till 7-8, och jag kämpar på för att få ner det till ett BRA värde :)



Kul med en diabtesblogg som sagt.

Lagt till dig i favoritbloggarna, så lär dyka in igen :) Ha det så bra !

KRAM