Klockan är 23 och som vanligt rullar många tankar runt i mitt huvud, tänker mycket blodsocker och insulin. Glömde lunch dosen, förstår inte varför sånt händer. Har ju varit diabetiker i 16 år av mitt 19 åriga liv, varför glömmer jag det viktigaste jag behöver mest utav allt?

Sen kom jag fram till:

Helt klart för att jag är mänsklig och inte bara diabetiker, jag funderar över körlektionen med läraren, övningskörningen med Rickard och mamma, Shivas träning, tvätt högen som växer och diabetesföreningens engagemang. Har ju tusen andra saker att tänka på också och ibland spelar den mänskliga faktorn in.

Inte bra att insulindosen glömdes men det gäller att ta nya tag och inse att den mänskliga faktorn har all rätt att spela in ibland.

Nu skall jag mysa med min lilla mini familj innan läggdags :-)

Stor Kram till er alla