Artikel i aftonbladet

Artikeln var bra o jag fällde en tår..Nu har jag läst din blogg i över en timme! Tack för att du delar med dig och sprider kunskap. Du gör ett bra jobb!

Gud vad bra artikeln blev, du fick verkligen med så mycket som stämmer så bra :D Riktigt bra gjort!

Bra skrivet!

Hej Linda! Såg din fina artikel på aftonbladet :) Hoppas du mår bra?

Kram på dig!

Hej!

Har haft diabetes sen jag var 4år (är nu 30), gjorde som dig en gång, struntade att äta innan jag la mig på kvällen. Det slutade med att jag fick kramper (insulinkoma). Minns bara att jag vaknade upp på lasarettet nån dag senare =(

Hej! Bra artikel! Har haft diabets sedan jag var 8 år är nu 27. Känner igen mig i det du skrev om festandet och att inte äta efter. Hände mig också engång fast inte av alkohol utan av stress. Tur var att jag hade mina morföraldrar (som jag hälsade på).

Linda, vilken bra artikel! Blev helt chockad igår då jag bara var inne på aftobladet och såg dig där! =) ( jag har låst min blogg just nu för jag egentligen tänkt ta bort den men jag får se. Så man kommer ej in på den nu.. )

åhh, jättefint <3

Jättebra av dig att synas.. Hur kom du med i Aftonbladet?

vilken supper bra artikel :D

så himla roligt när diabetes blir mer uppmärksammat :)

nu får du säkert många fler läsare till din blogg, härligt! det kan du vara värd :)

Vad glad jag blev när jag läste artikeln. Och så otroligt stolt över att ha dig som vän och blivand kollega! Du är fantastiskt duktig. Det behövs fler som oss för att sprida vad diabetes är i det okunninga samhället :)

Vad duktig du är Linda! Jag blev så glad när jag läste artikeln, och stolt över att känna dig :) Vi ska kämpa tillsammans emot fördommar och okunnighet.

Helt ärligt så tycker ja de va en konstig artikel, som gör sjukdomen så himla mycket värre än vad den är. Jag är 23 och har haft diabetes sen jag var sex år. Är sen åtta år tillbaka ledare en vecka varje år på ett läger för barn med diabetes. Har fått kramper och svimmat av fyra gånger som lett till ambulans. Men det är ju en väldigt enkel sjukdom, det finns ju brutalt mycke värre sjukdomar.

sen är de ju fantastiskt att de uppmärksammas, så att tex dom här lägrena kan bli sponsrade och att forskningen går framåt. men ja blir nästan lite sur när ja läser sånna här artiklar där diabetikern sätter sig i en offerroll, för det måste ju bli mycket svårare att leva då.

min inställning har alltid varit att jag anpassar diabetesen efter livet, och inte livet efter diabetesen.

när jag är på dom här lägrena varje år känner jag alltid att jag gör en sån himla stor insats, för det är alltid ett flertal barn som är så otroligt hämmade, för att dom lärt sig att dom är så himla sjuka, och därför inte når sin fulla potential. Och varje år är de flera av dom barnen som är som nya människor efter en vecka där dom faktiskt får reda på att dom inte är nå annorlunda alls. det är en folksjukdom som är väldigt vanlig, och så länge man har någorlunda koll klarar man sig. det krävs ju rätt orentligt mycke slarv för att de ska leda till skador och död. ja kan lätt gå ett halvår utan att ta ett blodsocker, inte så bra kanske, men ibland behöver man en paus, och veta att man inte dör av de, så länge man känner sig själv och vet hur diabetesen fungerar..



hoppas du inte tar illa upp. men jag kände att ja va tvungen att skriva av mig, för jag har sett å läst så mycke dokumentärer och artiklar om diabetes där de verkligen framställs som en dödlig livsfarlig sjukdom, och alla som har diabetes är offer.



jag är skitglad att jag har diabetes! jag skulle inte byta de mot nåt i världen. jag fick åka på läger när ja va liten (samma som ja nu är ledare för) och där lärde ja känna några av mina bästa vänner som jag har kvar än idag. varje sommar får jag åka iväg på lägrena nu, och det är utan tvekan bästa veckan på hela året. jag hade inte vart den jag är idag om det inte vore för diabetesen, och för det är jag tacksam.



//Maria