Föreläsning diabetes/psykologi
Hej!
Nu är jag hemkommen från diabetesföreningens föreläsning som idag handlade om diabetes/psykologi (ur ett familje perspektiv). Vi hade tjugo stycken åhörare, det var verkligen roligt!
Det är ett spännande ämne eftersom verkligen hela familjen blir inblandad occh påverkad på ett eller annat sätt när en i familjen drabbas utav diabetes. Och psykolog Peter Sand som föreläste jobbar just med inriktningen diabetes mycket och han påtalade gång på gång hur viktigt det är med kommunikation och föräldrastöd. Han sa också att forskning påvisade att barn som även får ett aktivt stöd i tonnåren har bättre värden. Men jag tror nog på det där "lagom" från föräldrastödet när man börjar bli tonnåring ( 15 år och uppåt) tycker jag att man måste få ta eget ansvar över sin sjukdom och att det är viktigt att föräldern backar lite men finns som back-up vid behov. Jag hade blivit galen om min mamma vakade över mig som en hök i den åldern. Jag tror nog att jag skrämde livet ur min mamma när jag berättade att jag träffat en kille i Kungälv (7 mil härifrån) och skulle gå på fest samt sova hos honom. då var jag en kaxig 15.5 åring (egentligen väldigt tveksam om jag ville sova där, jag kände ju INGEN ifall det skulle hända något).
Mamma lät mig åka men ville att jag skulle bjuda hem honom några dagar innan, helt ok för min del så han kom hem och fick ett godkänt haha..Jag åkte iväg på fredag kvällen med en väska fullproppad av festis,smågodis,kexchocklad ja allt, vem vet dem kanske inte skulle bjuda på middag som jag såväl behövde eller så kanske det skulle bli en sen frukost? som jag INTE klarar av då hade jag i alla fall min back up. :-D
Allt gick ju väldigt bra ( 5 missade samtal från mamma bara hihi), jag tror att om min mammma hade förbjudit mig att åka så hade jag åkt ändå men nu fick jag förtroendet och skötte det jäkligt snyggt, detta var för cirka 4 årsedan och Rickard är kvar i mitt liv än idag, en helt fantastisk kille som lärt sig jättemycket om diabetes genom åren.
jaja tillbaka till föreläsningen, han pratade också om hur viktig viss kommunikation var tex att många använder ord som "bra" och "dåliga" värden. Man är ju inte en dålig människa för att blodsockermätaren visar ett högt eller lågt värde. Viktigt att tänka på inte använda ordet "dålig".
Han gick igenom olika stadier man går igenom, att syskon ofta kan bli väldigt rädda för att själva få diabetes eller bli lite åsidosatta eftersom mycket fokus läggs på barnet med diabetes. Där är det viktigt att ha en dialog med hela familjen, kanske skall alla vara med vid ett läkar/sköterske besök? för att få chansen att ställa frågor och berätta om sina funderingar.
Det var en bra föreläsning med stor uppslutning och föreningen bjöd på fika efteråt, idag är jag en riktigt glad,nöjd och stolt ordförande för Kungsbacka Diabetesförening!
Kram Linda
Nu är jag hemkommen från diabetesföreningens föreläsning som idag handlade om diabetes/psykologi (ur ett familje perspektiv). Vi hade tjugo stycken åhörare, det var verkligen roligt!
Det är ett spännande ämne eftersom verkligen hela familjen blir inblandad occh påverkad på ett eller annat sätt när en i familjen drabbas utav diabetes. Och psykolog Peter Sand som föreläste jobbar just med inriktningen diabetes mycket och han påtalade gång på gång hur viktigt det är med kommunikation och föräldrastöd. Han sa också att forskning påvisade att barn som även får ett aktivt stöd i tonnåren har bättre värden. Men jag tror nog på det där "lagom" från föräldrastödet när man börjar bli tonnåring ( 15 år och uppåt) tycker jag att man måste få ta eget ansvar över sin sjukdom och att det är viktigt att föräldern backar lite men finns som back-up vid behov. Jag hade blivit galen om min mamma vakade över mig som en hök i den åldern. Jag tror nog att jag skrämde livet ur min mamma när jag berättade att jag träffat en kille i Kungälv (7 mil härifrån) och skulle gå på fest samt sova hos honom. då var jag en kaxig 15.5 åring (egentligen väldigt tveksam om jag ville sova där, jag kände ju INGEN ifall det skulle hända något).
Mamma lät mig åka men ville att jag skulle bjuda hem honom några dagar innan, helt ok för min del så han kom hem och fick ett godkänt haha..Jag åkte iväg på fredag kvällen med en väska fullproppad av festis,smågodis,kexchocklad ja allt, vem vet dem kanske inte skulle bjuda på middag som jag såväl behövde eller så kanske det skulle bli en sen frukost? som jag INTE klarar av då hade jag i alla fall min back up. :-D
Allt gick ju väldigt bra ( 5 missade samtal från mamma bara hihi), jag tror att om min mammma hade förbjudit mig att åka så hade jag åkt ändå men nu fick jag förtroendet och skötte det jäkligt snyggt, detta var för cirka 4 årsedan och Rickard är kvar i mitt liv än idag, en helt fantastisk kille som lärt sig jättemycket om diabetes genom åren.
jaja tillbaka till föreläsningen, han pratade också om hur viktig viss kommunikation var tex att många använder ord som "bra" och "dåliga" värden. Man är ju inte en dålig människa för att blodsockermätaren visar ett högt eller lågt värde. Viktigt att tänka på inte använda ordet "dålig".
Han gick igenom olika stadier man går igenom, att syskon ofta kan bli väldigt rädda för att själva få diabetes eller bli lite åsidosatta eftersom mycket fokus läggs på barnet med diabetes. Där är det viktigt att ha en dialog med hela familjen, kanske skall alla vara med vid ett läkar/sköterske besök? för att få chansen att ställa frågor och berätta om sina funderingar.
Det var en bra föreläsning med stor uppslutning och föreningen bjöd på fika efteråt, idag är jag en riktigt glad,nöjd och stolt ordförande för Kungsbacka Diabetesförening!
Kram Linda
Kommentarer
Trackback
