Lite kvällstankar från mig...

Ja kära bloggläsare, den där ångesten dyker upp lite då och då. Nu har jag haft pennorna i cirka två veckor. Inte riktigt vant mig vid det. Det är mycket bekvämare med pump för att man slipper sticka sig hela tiden MEN pumpen måste jag bära med mig och det trivs jag inte med i nuläget.

Ehh jaa det är en evig strid mellan mig och diabetesen, vi kommer ha många strider innan jag och sjukdommen kommer överens.

* Pump eller sprutor?? Sprutorna

* Lågt blodsocker, vaka eller inte vaka? Bör jag förvänta mig en rekyl?

* Högt blodsocker, vaka eller inte vaka?

* Fysisk aktivitet, vågar jag? kan det gå för lågt? Räcker maten jag åt för en timma sedan?

* Ut och dansa, är det någon som vet att jag har diabetes? Har jag något på mig som visar att jag har diabetes ifall jag kommer bort ifrån mina vänner? Jag skriver diabetiker i handen!

* Sprutor i offentlig miljö, har noterat hur mycket folk tittar, eller nej inte tittar, STIRRAR! Måste jag dölja mina livsviktiga injektioner? Resultatet blir att jag tvekar och smyger. Det är fel och det tänker jag inte göra.. Men skall bli lite starkare först!

Hmm, jaa många tankar går i diabetikerns huvud, vet inte riktigt hur jag skall tänka och resonera, det bästa är att ta en sak i taget tror jag. Skall ge sprutorna en riklig chans. Vill just nu inte ha pumpen. Ibland känns det som man väljer mellan pest och kolera.

Tänk positivt Linda, var glad över det positiva med diabetesen, jag hade aldrig haft sådana underbara vänner som jag träffat genom diabetesen, haft en sådan undebar sysselsättning med diabetesföreningen och förbundet och lärt mig så otroligt mycket om mig själv, samhället och allmänheten.

Kommer alltid vara en ständig kamp, men skall göra det bästa av situationen, försöka hitta lösningar på problemen som uppkommer.


   ----------------------