tacksamhet och omsorg

Ibland kan jag känna att jag har tacksamhet skuld till folk bara för att dem har hjälpt mig mycket med diabetesen på olika sätt. Som Helena ( min syster) hon har ställt upp i vått och torrt i alla lägen, utomlands har hon gått med mig och ätit även ifall alla andra bara kunde ta en snabb baguette och sedan sola vidare, men jag ja måste ha riktigt lagad mat helst kött och potatis, troget har syrran följt med mig jag har aldrig behövt fråga eftersom hon ser det som en självklarhet.

Och så har vi ju mamma som slet som ett djur för att jag skulle få chansen att "vara barn" och inte bara "vara diabetesbarn", hon gick ned i arbetstid, gick över till nattarbete jaa you name it..

Pojkvännen som kanske blivit lite "uppskrämd" när något har hänt med min diabetes, som på min födelsedag när dem skulle sjunga för mig och det slutade med att jag låg aldeles för lågt och behövde mjölk nej det räckte inte så det fick  bli mjölk med socker i, jaa shit fan vad skraj man själv hade varit i den situationen att man inte riktigt har koll på vad man skall göra och att man inte känner igen personen man är tillsamans med, Rickard sa en gång att jag kändes "hjälplös" och att han verkligen kände med mig, ville krama om mig så att allt blev bra.

Jaa, diabetesen har ju givetvis inte bara påverkat mig utan den påverkar ju på ett eller annat sätt hela min omgivning, jag är jättetacksam för alla som har ställt upp för mig i olika situationer, men alltså när det handlar om en sjukdom så är det en självklarhet. Jag jobbar jättehårt med att inte känna skuldkänslor för alla som ställer upp för mig, men något jag vet är att det är människor jag skulle ställa upp för till 110 procent vad det än är...

Jag vet att i min familj så är det jag som får frågan mest "hur är det?" och ibland kan frågan komms väldigt många gånger, då kan jag snäsa till lite och säga det är braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag vet att det bara är utav omtanke däför kan man få lite dåligt samvete. Älskar ju alla i min famil och vänskapskrets otroligt högt!

Ibland skulle jag nog behöva ett lagom "hur mår du"

//Lulligt mail men för er som förstår er på en diabetikers vardag förstår ni säkert...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0