Resan med diabetes
Hej!
Tänkte skriva lite om resan med diabetesen.
Resan gick ju jättebra och jag råkade inte ut för några större katastrofer med diabetesen, givetvis var det en extra sak att tänka på. När vi skulle ut på studieresor kunde inte jag bara fundera över om jag fått med mig solkrämen och vattenflaskan. Jag var tvungen att fundera över om pumpen hade tillräckligt med batterier, att pumpen hade tillräckligt med insulin och att jag hade blodsockerstickor så det skulle räcka över hela dagen mm. Det gick ju bra och givetvis skulle jag klarat mig utan blodsockertagningar men det hade tagit bort den där tryggheten i mig och den behövde jag för att kunna slappna av.
Druvsockret blev min bästa vän där nere, ibland så låg blodsockret toklågt och jag kunde försöka ta tre fyra tabletter innan någonting hände. Så det är en stark rekomendation till er som skall ut och resa, snåla aldrig med druvsockertabletter när ni packar inför resan, det är behövligt och för mig gick det ju åt otroligt mycket mer tabletter innan blodsockret stabiliserade sig. Hemma kan det räcka med en och en halv om jag ligger på 3.5, nu behövde jag åtminstånde 3 stycken för att häva den känningen.
En natt när vi akulle gå och lägga oss hittade jag inte blodsockermätaren och paniken som var inne i min kropp hade inga gränser, utåt visade jag inte så mycket eftersom folk ofta blir ganska stressade om jag säger att någonting inte är som det brukar vara med diabetesen, jag letade och letade men kunde inte finna den någonstans. Tillslut fick jag ju gå och lägga mig utan blodsockerkoll, snacka om att jag var ybernervös och tankarna på vad blodsockret låg på och vad som kunde hända om jag var för låg var hemska, men jag tog en festis och en dextrosol innan jag gick och la mig eftersom jag hellre ville vara hög än låg och sen la jag mig för att sova. Nästa morgon märkte jag att blodsockret var högt ((säkert 16-18), men för att kunna sova var jag tvungen att äta något eftersom jag inte hade någon aning om vad blodsockret låg på. Efter mycket letande hittade jag ju blodsockermätaren i vårat studierum,tack godegud! så hade jag fått göra om resan hade jag haft med mig en reserv blodsockermätare.
Innan resan lånade jag ut Ragnar Hanås bok till en utav lärarna och gav henne lite instruktioner på ett papper, det var en otrolig trygghet för mig att hon visste vad det handlade om ifall ifall..Ingen utav mina vänner där nere visste så mycket. Jag fick helt enkelt inte ihop det med att sätta mig ner och prata med dem om det, det ångrar jag för det hade kunat vara livsviktigt. Alltså mitt tips är att man alltid har en eller några kompisar som vet exakt vad man skall göra vid låga värden, grund filosofin jag lärde ut till alla var att det aldrig är fel att ge mig något med socker ifall jag är dålig, skulle jag vara medvetslös, ring 112.
Det var lite småtips ifrån min resa:)
Tänkte skriva lite om resan med diabetesen.
Resan gick ju jättebra och jag råkade inte ut för några större katastrofer med diabetesen, givetvis var det en extra sak att tänka på. När vi skulle ut på studieresor kunde inte jag bara fundera över om jag fått med mig solkrämen och vattenflaskan. Jag var tvungen att fundera över om pumpen hade tillräckligt med batterier, att pumpen hade tillräckligt med insulin och att jag hade blodsockerstickor så det skulle räcka över hela dagen mm. Det gick ju bra och givetvis skulle jag klarat mig utan blodsockertagningar men det hade tagit bort den där tryggheten i mig och den behövde jag för att kunna slappna av.
Druvsockret blev min bästa vän där nere, ibland så låg blodsockret toklågt och jag kunde försöka ta tre fyra tabletter innan någonting hände. Så det är en stark rekomendation till er som skall ut och resa, snåla aldrig med druvsockertabletter när ni packar inför resan, det är behövligt och för mig gick det ju åt otroligt mycket mer tabletter innan blodsockret stabiliserade sig. Hemma kan det räcka med en och en halv om jag ligger på 3.5, nu behövde jag åtminstånde 3 stycken för att häva den känningen.
En natt när vi akulle gå och lägga oss hittade jag inte blodsockermätaren och paniken som var inne i min kropp hade inga gränser, utåt visade jag inte så mycket eftersom folk ofta blir ganska stressade om jag säger att någonting inte är som det brukar vara med diabetesen, jag letade och letade men kunde inte finna den någonstans. Tillslut fick jag ju gå och lägga mig utan blodsockerkoll, snacka om att jag var ybernervös och tankarna på vad blodsockret låg på och vad som kunde hända om jag var för låg var hemska, men jag tog en festis och en dextrosol innan jag gick och la mig eftersom jag hellre ville vara hög än låg och sen la jag mig för att sova. Nästa morgon märkte jag att blodsockret var högt ((säkert 16-18), men för att kunna sova var jag tvungen att äta något eftersom jag inte hade någon aning om vad blodsockret låg på. Efter mycket letande hittade jag ju blodsockermätaren i vårat studierum,tack godegud! så hade jag fått göra om resan hade jag haft med mig en reserv blodsockermätare.
Innan resan lånade jag ut Ragnar Hanås bok till en utav lärarna och gav henne lite instruktioner på ett papper, det var en otrolig trygghet för mig att hon visste vad det handlade om ifall ifall..Ingen utav mina vänner där nere visste så mycket. Jag fick helt enkelt inte ihop det med att sätta mig ner och prata med dem om det, det ångrar jag för det hade kunat vara livsviktigt. Alltså mitt tips är att man alltid har en eller några kompisar som vet exakt vad man skall göra vid låga värden, grund filosofin jag lärde ut till alla var att det aldrig är fel att ge mig något med socker ifall jag är dålig, skulle jag vara medvetslös, ring 112.
Det var lite småtips ifrån min resa:)
Kommentarer
Trackback
