Många med diabetes går igenom perioden "jag vägrar ha diabetes och är som alla andra", problematiken är ju att du är som alla andra bara du tar ditt blodsocker och insulin samt håller ett litet vakande öga.

Jaa frågan är hur man hjälper den personen som är i det stadiet och totalt struntar i diabetesen, som anhörig blir man säkert helt mållös och vet inte alls åt vilket håll man skall dra..Det bästa tror jag är att INTE lägga sig i för mycket det är då man bygger på sin teori om att jag är inte sjuk det är bara alla andra som gör mig sjuk. Finns en bra diabetessjuksköterska som verkligen kan sin sak och inte bara är medecin kunnig utan också kan ta ungdomar, annars kan ni lika gärna strunta i det..

Vill hon/han skaffa pump, då har man ju i alla fall med all säkerhet bas insulinet i sig. 

 Tipsa om hemsidor och bloggar, www.ungdiabetes.se , www.vipdip.se, attlevameddiabetes.blogg.se camilladiabetes.blogg.se 

Försök få till att komma på diabetesläger och diabetesträffar, det hjälper så himla mycket enligt mig, man får träffa andra som har diabetes under roliga former och ALLA tar blodsocker och insulin till maten inte bara jag.. 

Var öppen med att du ser problemet, fråga om vad personen anser är en bra lösning blir h*n arg låt h*n bli det och ta upp det någon annan gång, personen vet ändå att du är medveten om problemet, försök peppa viktigt som tusan!

Maila gärna om ni har något sådant problem ni behöver stöttning med: [email protected]

Nu skall jag gå ut med Shiva!

Kram på er alla underbara bloggläsare!