Diabetes + idrott
Idag har jag avslutat kvällen med att hjälpa två killar göra ett projektarbete om diabetes i samband med idrott. Det var en C-uppsatts på högskolan.
Spännande arbete att skriva tycker jag. Jag förklarade min situation att jag kände mig mycket tryggare på grundskolan än på gymnasiet för på gymnasiet har man inte alls samma "nära" kontakt med sin lärare som på grundskolan.
Jag hade önskat en tydligare planering vad som skulle göras och hur jag skulle kunna förbereda mig. Jag uppskattar att jag fick lägga mellan 5-10 minuter på en idrottslektion med att gå ifrån för att fixa med diabetesen som aldrig ville mig väl under idrotten. Det värsta var första året på gymnasiet då vi fick gå cirka 25 minuter för att komma till idrottshallen, absolut inget bra upplägg för en diabetiker. Kommer verkligen ihåg hur man stressade i sig maten för att kanske hinna med att ta bussen men det gick till 99.9 % aldrig. Jag var ofta låg när jag kom till idrotthallen suck..
Orientering var man oftast två och två som gjorde, jag avskydde det för att jag kände mig så nedrans otrygg så hoppade över orienteringen oftast, dumt jag vet. Men när man känner sig så nedrans otrygg så vill man inte sätta sig i den situationen.
En sak som var bra va att på grundskolan i 5:e klass fick jag gå på något som hette spec gympa, min idrottslärare föreslog det eftersom hon visste att det var viktigt att diabetiker rörde på sig. Det avr jätteroligt och jag kände mig verkligen speciell, att just jag fick gå på spec-gympan!!
På idrottslektionen fanns det inte någon glucagonspruta inärheten kom vi fram till under intervjun, uch vart va den egentligen? Tur att inget hände..
Jag föreslog förbättringar för att idrotten skall fungera för personer med diabetes:
* Obligatorisk utbildning för idrottslärare om diabetes och dess olika situationer.
* Planeringsmöte med elev och eventuellt föräldrar INNAN skolåret börjar så man kan börja med idrott med en gång som vanligt utan diskussion och argumentation. Där kan man också disskutera schema läggning, när det passar bäst för diabetikern att ha idrott.
* Samarbete och uppföljning elev och lärare emellan under terminen.
Hur har ni upplevt eran idrotts situation??
Linda
Det är viktigt att känna sig trygg på idrotten!!
Hej Linda,
jag har en dotter som går i åttan och som har diabetes sen ett och ett halvt år sen.
Det är verkligen mycket att tänka på när det gäller idrotten i skolan, och jag håller med om att det krävs samarbete för att få det att fungera och att lärarna borde få instruktioner i god tid.
Den här terminen har hon idrott direkt efter lunch, vilket väl i och för sig är bra. Problemet är att hon aldrig vet vad idrottslektionen kommer att innehålla, om det är superhårda övningar eller bara lätt. Alltså kan hon aldrig riktigt dosera insulinet till maten rätt, alltså ta lite mindre om det ska vara hårdkörning efteråt. Måste ta itu med det efter jul, så att hon får ett schema i förväg alternativt får besked om hur nästa veckas pass kommer att bli.
Hälsn Lena
Självklart är det viktigt med utbildning.. Bara en sån sak att jag som maskinist ska kunna ta hand om Diabetes?!.. (klart jag vill o kan)
Klart en idrottslärare ska kunna det.. o gärna mer utbildning på tex diabetes. idrottsskador/fallskador och epilepsi... Sånt som gärna ska tas omhand om direkt, och inte är så svårt egentligen.
Så bra att att dom gör ett sånt arbete..
Ge dom beröm från mig, En diabetikers bästa kompis :D
Keep on <3
